Lex Trump – relativisera inte hotet från högerpopulisterna

Årets första krönika var tänkt att sprida lite hopp, konstatera att vi lagt ett tungt år bakom oss och att vi nu kunde se fram emot ljusare tider. Att beskriva förhoppningen om ett slags nystart för internationellt samarbete eftersom vi 2020 verkligen sett betydelsen och behovet av det.

Men för demokratin var årets första dagar nattsvarta med massgripande av oppositionella i Hongkong. Ett femtiotal personer har arresterats, däribland Carol Ng, ordföranden för LOs systerorganisation HKCTU.

Brottet hon anklagas för är att deltagit i den demokratiska oppositionens planering för att få majoritet i parlamentet för att rösta ner budgeten. I ett demokratiskt system är aktivt oppositionsarbete inget anmärkningsvärt men den kinesiska regimen klassar det som samhällsomstörtande verksamhet.

Den nya säkerhetslagen, som infördes i Hongkong i somras, ser alltså ut att bli den dödsstöt för Hongkongs friheter vi varnat för. Fördömanden till trots pågår processen för att sluta ett handelsavtal mellan EU och Kina som om ingenting hade hänt.

Som om det inte var nog hamnade massarresteringen i Hongkong snabbt i skuggan av stormningen av USAs kongress. Hur det kunde hända? Vilken blir påverkan på landets utveckling? Hur påverkas USAs roll i världen?

Frågorna är många men för denna korta text nöjer jag mig med att förvånas över dem som förvånats och konstatera att händelsen tyvärr är en logisk följd på den polarisering, medvetna uppvigling och hatretorik som präglat den amerikanska politiken i allmänhet och Trumps presidentskap i synnerhet.

Vi kan inte längre relativisera det hot mot demokratin högerpopulister och aspirerande autokrater innebär. Låt oss kalla det lex Trump.

Gång på gång sedan valet 3 november har Trump upprepat att valet var riggat, att ”valfusket” påminner om det vi ser i tredje världen. Också efter attacken på kongressen har jag hört det sä- gas; att det påminner om sådant vi är vana vid att se från länder i tredje världen.

Men skiljelinjen går inte längre mellan utvecklade länder och utvecklingsländer. 2000-talets demokratiförfall sker framför allt inom själva systemet, mellan dem som vill ha demokrati och dem som vill använda den för att störta densamma.

Ungern, Polen, Turkiet, Brasilien, Indien, Tanzania, Hongkong, USA – ja, listan kan göras lång på länder där demokratiska fri- och rättigheter nedmonterats inifrån.

Det är hög tid att inse allvaret. Och öka stödet till pro-demokratiska krafter. Friheten är i fara.

Anna Sundström är generalsekreterare, Olof Palmes Internationella Center