Leif Pagrotsky: New York – på liv och död
”The Death and Life of Great American Cities”!
När jag råkade få syn på boken i ett skyltfönster till en av våra finaste kvarvarande bokhandlar högg det till i mig. Den dramatiska titeln träffade en nerv just nu när min favoritstad New York drabbas fruktansvärt hårt av coronaviruset.
Över 10 000 New Yorkers har redan dött. Bårhus och begravningsplatser hinner inte med, avlidna utan anhöriga eller pengar begravs i massgravar, tre kistor i höjd och två i bredd i långa långa rader i en lång grop. Staden är nu coronavirusets globala epicentrum.
Boken skrevs för länge sedan av New York-aktivisten Jane Jacobs. Den handlar inte alls om något virus eller ens om någon död, utan om att modern stadsplanering tar död på storstädernas själ.
Men blotta åsynen av boken och dess suggestiva titel påminde mig om den chock och förvandling som har drabbat New York på bara några veckor. Den stad som jag levde i för bara något år sedan är inte längre som vi minns den.
Det som är stadens själ – intensiteten, det myllrande gatulivet och de mångskiftande miljöerna av olika kulturer och nationaliteter, det fantastiska utbudet av restauranger av alla tänkbara kulinariska inriktningar och de finaste museer som världen har att erbjuda – har ersatts av livlöst tomma spöklika gator och torg. Alla människor tycks försvunna. Till och med Times Square är helt öde, utan liv.
Men osynligt, under ytan, pågår en intensiv aktivitet. De få tunnelbanetågen är fulla av människor som trängs på väg till de viktigaste jobben, de som inte kan undvaras ens vid utegångsförbud och kris: sjukvårdspersonal och de som sköter den begränsade kollektivtrafiken och renhållningen, de som gräver gravar och levererar varor till livsmedelsbutiker och äldreboenden.
Som av en händelse är det grupper som ofta har låg status, låga löner och utsatta jobb. De utsätts dessutom för stora risker, många i kollektivtrafiken och sjukvården har drabbats av smitta.
De bor ofta i de fattigare delarna av Bronx och Queens. Där är de avlidna långt fler än i de vackra delarna av Manhattan där jag hade turen att bo. De har jobb som inte kan skötas hemifrån eller från sommarstugor utmed kusten.
Sorgen över det som har drabbat min gamla hemstad träffar mig som ett klubbslag. Jag känner lättnad över att leva i ett annat samhälle med större trygghet och mindre klyftor.
Innan det slår mig att vi kanske inte är så annorlunda ändå när allt kommer omkring.
Leif Pagrotsky var Sveriges generalkonsul i New York 2015–2018