Lasse Stjernkvist: Ny könstillhörighetslag inte en kabinettsfråga
Det finns väl egentligen inga enkla politiska frågor. I grunden tycker jag emellertid att det är relativt enkelt att se behovet av en ny könstillhörighetslag.
För mig är det viktigt att alla kan leva fria och självständiga liv, och det är uppenbart att många i dag känner sig begränsade. Men när principerna ska omvandlas till praktiska förslag, då blir det mer komplicerat. Som det brukar bli.
Förresten, det var nog lite slarvigt att tala om praktiska förslag. Som bekant handlade debatten i riksdagen inför beslutet en hel del om åldersgränsen för att få byta juridiskt kön. Det är förstås mycket mer än en praktisk fråga, men det är fullt möjligt att resonera sig fram till olika slutsatser även om man i grunden vill ha en ökad frihet för den enskilde.
Den här typen av frågor blir alltid laddade. Det är fullt begripligt. All politik är i någon mening personlig, men här handlar det om personliga frågor i ordets innersta mening. Men frågan är om det betyder att de även måste vara partipolitiskt laddade?
Även om omröstningen i onsdags i stor utsträckning följde de vanliga partigränserna så vet vi att det finns olika åsikter inom nästan alla partier.
Jag kan förstå att Moderaterna och Socialdemokraterna känner ett behov av att tydligt sätta ner foten för att markera distans till dem som ser mångfald och frihet som något hotfullt. Men om foten sätts ner allt för kraftfullt och allt för okänsligt, då träffar den även många partivänners tår. För så är det, även om omröstningen i onsdags i stor utsträckning följde de vanliga partigränserna så vet vi att det finns olika åsikter inom nästan alla partier.
Flertalet svenskar väljer ett parti snarare än en person, och det är bra. För att få något gjort måste ett parti hålla ihop. Inte minst som gammal partisekreterare inser jag att medlemmarnas demokratiska inflytande inte skulle vara särskilt mycket värt om de förtroendevalda inte känner lojalitet med partiets beslut.
Men det betyder inte att alla frågor mår bra av att klämmas in i partisystemet. Historiskt sett har alkoholfrågan varit undantagen den strikta partipolitiken. Jag gillar inte uttrycket ”fri omröstning”. Det handlar sannerligen inte om att befria politiker från ett ansvar. Det handlar om precis tvärtom, att i vissa frågor krävs ett större personligt ansvarstagande.
Jag tror inte att det vore särskilt hälsosamt för vårt land om frågan om könstillhörighetslag blir en fråga som avgör vem som kan regera Sverige.
Återigen, för att kunna regera ett land måste ett parti kunna hålla ihop. Men jag tror inte att det vore särskilt hälsosamt för vårt land om frågan om könstillhörighetslag blir en fråga som avgör vem som kan regera Sverige. För mig är det inte en kabinettsfråga.
Det beror inte på att den är mindre viktig än till exempel skattepolitiken. Frågor som handlar om vår identitet behöver regleras i lag och därför krävs politiska beslut. De är viktiga, till och med för enskilda livsavgörande, och därför är de redan tillräckligt laddade utan den partipolitiska laddningen. Ingen vinner på att de blir brickor i kampen om regeringsmakten.
Lars Stjernkvist är chef för kansliet för ett hållbart arbetsliv i Regeringskansliet samt tidigare kommunstyrelsens ordförande i Norrköping och partisekreterare (S)
