Lars Stjernkvist: Välfärden är kittet i socialdemokratin

Det är snart dags för kongress i Göteborg och jag är helt säker på att det kommer att hända något helt oväntat. Jag vet, för jag har varit med förr och det händer alltid något som i alla fall partiledningen inte har räknat med. Jag minns när en rasande Olof Palme rusade upp i talarstolen för att försöka förhindra att en kongress i slutet av 1970-talet lade om mediapolitiken. Och jag minns en kongress 20 år senare när en ung Håkan Juholt fick stöd av ombuden för en omläggning av den ekonomiska politiken. Och jag minns när jag själv var partisekreterare och valet av verkställande utskott rörde upp känslorna rejält.

När det är sagt, jag tror trots allt att det mesta blir som det brukar. 

När jag ringer runt till några vanligtvis initierade för att höra vilka frågor de tror kommer att bli mest debatterade i Göteborg, då får jag ungefär samma svar av alla. Kongressen kommer att handla om välfärdsfrågor, om brister och orättvisor. Det kommer att bli en diskussion om tandvården och om karensdagar och om arbetsvillkoren i vården och omsorgen.  Och det blir, som vanligt höll jag på att skriva, en diskussion om den ekonomiska politiken, om balansmål och reformutrymme. Och om att låna till järnvägsinvesteringar och annat. 

Alla partiers kongresser domineras av kommunpolitiker och därför blir det säkert en diskussion om staten och kommunerna och om den oro som en del känner för att den kommunala självstyrelsen begränsas allt mer. 

Alla partiers kongresser domineras av kommunpolitiker och därför blir det säkert en diskussion om staten och kommunerna och om den oro som en del känner för att den kommunala självstyrelsen begränsas allt mer. 

Oron i vår omvärld kommer självklart att prägla kongressen. Verkligheten har förändrats och Socialdemokraterna har förändrat sin politik när det gäller migrationen, brottsbekämpningen och förstås försvars- och säkerhetspolitiken.  Det finns en oro för att omsvängningen blir allt för kraftig och det finns en del som laddar för en diskussion om kärnvapen, men jag vågar vara ganska säker på att det finns ett starkt stöd för partiledningens linje i de här frågorna.

Det är välfärdsfrågorna som är kittet i socialdemokratin. Det är bra det. Politiken blir alltid bäst när den utgår ifrån människors vardag. Och ju mer kongresserna präglas av kommunpolitikernas vardag, desto starkare blir kopplingen till en fungerande vård och en bra skola och allt annat som krävs för att vardagen ska fungera.  Den här kopplingen bygger på en viktig insikt, nämligen att det blir mycket lättare att ta sig an de globala frågorna om fred och frihet och en god miljö om människor orkar gå till jobbet och har råd med tandläkaren.  Allt hänger ihop.

Det finns ytterligare en fråga som nämns när jag ringer runt, arbetstiden. Det förvånar mig på sätt och vis. Med fler äldre och allt större problem att klara kompetensförsörjningen är det inte självklart att vi ska jobba kortare tid. Framför allt är det inte självklart att arbetstiden ska sänkas generellt för alla när problemen är som störst inom vården och omsorgen. 

Just den debatten ser jag särskilt mycket fram emot.

Lars Stjernkvist är chef för kansliet för ett hållbart arbetsliv i Regeringskansliet samt tidigare partisekreterare för S