Lars Stjernkvist: Revanschism är en usel drivkraft i politiken

Säga vad man vill om Sverigedemokraterna, men partiets företrädare mumlar inte om sina avsikter. De är tydliga med att förslagen om att förbjuda partilotterier och att dra ner på folkbildningen handlar om att skada arbetarrörelsen.

De gör inga som helst försök att bädda in sina planer i principer eller resonemang om rättvisa. De säger som det är, att det handlar om revanschism.

Vän av ordning kan förstås fråga sig varför ungdomar som behöver en andra chans och varför kunskapstörstande i glesbygden måste betala priset när det är den socialdemokratiska organisationen man vill komma åt. Dessutom säger förslagen och de bakomliggande resonemangen en del om hur man ser på makten och på det ansvar som följer med makten.

Jag hävdar att revanschism är en usel, ja, till och med farlig drivkraft för makthavare. Visst handlar politik om kampen mellan olika idéer och intressen, men i en mogen demokrati har segraren ett ansvar för att försöka företräda hela samhället.

Alla kan inte bli nöjda, men målet med makten måste vara att försöka vinna så mångas respekt som möjligt. I en mogen demokrati känner regeringen och den parlamentariska majoriteten ett ansvar för hela samhället.

Jag säger inte att jag och mina S-vänner alltid i alla lägen har varit befriade från hämndkänslor. Jag vågar emellertid hävda att ett av skälen till att socialdemokratin snabbt etablerade sig som ett statsbärande parti var att man inte gjorde det som motståndarna fruktade.

De nya makthavarna ansträngde sig för att visa att det fanns en plats för alla i det nya samhället. De använde inte makten för att trycka till eller krossa sina hårdaste motståndare, utan visade att det var privilegierna, inte personerna man var ute efter.

SD gör inga försök leda i bevis att just socialdemokratisk folkbildning har en särskilt gynnad ställning, utan neddragningarna drabbar all folkbildning, men som sagt, med det uttryckliga motivet att komma åt just Socialdemokraterna.

Missförstå mig inte, jag eftersträvar inte ett samhälle där alla gullar med alla. Det finns motsättningar och det måste finnas en opposition som utmanar och kritiserar. Det måste finnas motståndsrörelser. Men när makten ser sig som en motståndsrörelse, då gäller det att se upp.

SD är i dag ett maktbärande parti. De utgör underlag för den regering som också är min regering i meningen att jag respekterar att den valts på ett korrekt sätt. Jag förväntar mig inte en politik jag gillar, men jag förväntar mig att besluten baseras på sakliga argument. Revanschism och hämnd är inga sakliga argument. Det går inte att vara regeringsbärande och samtidigt en motståndsrörelse mot oppositionen.

När unga människor undrar varför möjligheten att få en andra chans begränsas, då duger det helt enkelt inte att svara att det egentligen är Socialdemokraterna man vill komma åt.

Lars Stjernkvist är chef för kansliet för ett hållbart arbetsliv i Regeringskansliet samt tidigare kommunstyrelsens ordförande i Norrköping och partisekreterare (S)