Lars Stjernkvist: Praktiska lösningar slår fluffiga visioner

Om man får tro den senaste tidens opinionsmätningar är Socialdemokraterna farligt nära att förlora rollen som det dominerande partiet i svensk politik. Rollen som Partiet, kort sagt.

Det är som bekant inte första gången S utmanas. För inte så länge sedan var det Moderaterna som på allvar var på väg att etablera sig som det stora och styrande partiet med ett brett folkligt mandat i ryggen. I dag är det, om vi får tro opinionsmätningarna, Sverigedemokraterna som på allvar utmanar Socialdemokraternas ställning.

Som sagt, det är inte första gången, men det gör inte läget i dag mindre allvarligt. Väljarstödet är på en historiskt låg nivå, och Sveriges riksdag har sedan demokratins genombrott aldrig haft en så kraftig borgerlig övervikt som i dag. Det finns skäl att vara rejält orolig.

Det finns en del som menar att Socialdemokraterna behöver en ny vision. Nja, jag är tveksam. Den vision, eller kanske rättare uttryckt vägvisare, som präglat partiet sedan födelsen håller nog fortfarande. För mig finns ingen vackrare vision än att varje dag försöka använda det politiska inflytandet för att försöka göra samhället lite mer jämlikt och rättvist. Jag är helt övertygad om att konkreta förslag om förbättringar i vardagen slår fluffiga formuleringar om framtiden.

Jag vet att det är lättare sagt än gjort, men om Socialdemokraterna ska vinna ökat stöd finns inget viktigare än att forma praktiska lösningar här och nu. Praktiska lösningar som leder till ett mer jämlikt samhälle. Och jag vet, det blir inte lättare med tanke på det parlamentariska läget.

”…för mig är Socialdemokraterna ett parti som i alla lägen prioriterar resultat före renlärighet.”

Jag är nog januariavtalets varmaste anhängare. Åter igen, för mig är Socialdemokraterna ett parti som i alla lägen prioriterar resultat före renlärighet. I dagens parlamentariska läge ser jag inget bättre alternativ.

Men.

Avtalet får inte ses som en slutprodukt, utan som en bottenplatta. Avtalet ska förhoppningsvis leda till fler uppgörelser de kommande åren. Och i de förhandlingar som väntar måste mer pengar till vården och skolan vara det viktigaste S-kravet.

När Sandviken drar ner på personal och Sundsvall ska spara fem procent, och i stort sett alla kommuner och regioner är rejält pressade av ökade barn- och ungdomskullar samt ökade kostnader för äldreomsorg, då är det självklart att prioritera välfärden.

De snabba kasten inom migrationspolitiken har skadat vår trovärdighet. När verkligheten förändras dramatiskt måste också politiken förändras, men nu gäller det att i praktisk politik visa att det går att förena en rimlig rörlighet över gränserna med en rättvis välfärdspolitik.

Ingen kommer undan klimatkrisen, och för oss Socialdemokrater måste det handla om att bidra till en politik som fördelar uppoffringarna rättvist.

Jag är som sagt orolig. Det är svåra problem och det finns inga enkla lösningar och det parlamentariska läget gör det ännu svårare att åstadkomma de resultat vi vill. Det finns emellertid något som gör mig hoppfull.

I likhet med tidigare problemperioder för vårt parti är det ofta våra egna som uttrycker den största frustrationen. Det är fackliga företrädare, rödfärgade tankesmedjor och debattörer och kommunpolitiker som kritiserar och driver på partiledningen.

Det känns också välbekant. Och hoppfullt.

Lars Stjernkvist är kommunstyrelsens ordförande i Norrköping