Lars Stjernkvist: Plötsligt händer det!

Mitt i allt parlerande om parlamentarismens problem fattas en hel del viktiga politiska beslut. Trots turbulensen finns det frågor där partierna i riksdagen mejslar fram beslut som gör skillnad. För en dryg vecka sedan beslutade till exempel riksdagen att reformera gymnasieskolan och vuxenutbildningen.

Kort sammanfattat betyder regeringsförslaget, som efter en del mindre justeringar blev riksdagens beslut, att kommunerna måste samarbeta mer kring utbudet och att fördelningen av platser mellan olika gymnasieprogram i större utsträckning ska styras efter arbetsmarknadens behov.

I framtiden blir det inte möjligt för fristående skolor, eller för den delen kommunala, att locka till sig elever från andra skolor genom att erbjuda platser inom populära program som redan är tillräckligt utbyggda. Mindre marknad och mer kontroll, ännu kortare sagt.

I dag lockas tyvärr en hel del elever in på program som visar sig vara återvändsgränder.

Det är lika bra att erkänna, jag är en smula partisk. Jag var med och tog fram utredningen som låg till grund för regeringens förslag, men vågar trots det hävda att med reformen blir i stort sett alla vinnare. Framför allt eleverna. I dag lockas tyvärr en hel del elever in på program som visar sig vara återvändsgränder. Till utbildningar som inte leder till jobb.

Med förslaget får unga människor en rakare väg till fortsatta studier eller jobb.

Jo, det finns förlorare. En del fristående skolor blir förlorare, när de inte längre kan locka elever till platser som inte fyller något behov på arbetsmarknaden. Förslaget fick alltså ett brett politiskt stöd, helt enkelt därför att oppositionen trots allt tyckte att fördelarna övervägde nackdelarna. Alltså var det också en seger för pragmatismen, mitt i all upphetsning och allt misstroendeförklarande.

Jag hoppas att partierna tar emot skolminister Lena Axelsson Kihlbloms tankar kring att slopa betyget F på samma sätt. Det är det där F:et, underkänt betyg i något av kärnämnena, som gör att ungefär var sjunde elev som slutar nian inte kommer in på något nationellt gymnasieprogram.

Tanken en gång i tiden var god, att tydliggöra kraven så att alla elever skulle få det stöd som krävs för att komma vidare. Men i praktiken har kravet på godkänt betyg i alla kärnämnen gjort att många hamnar i en slags återvändsgränd. De kommer inte vidare, trots att de kan vara duktiga i flera ämnen, och det är lätt att förstå vad det betyder för självförtroendet.

Skolministerns resonerar helt rätt, enligt min mening. Självklart ska vi ställa krav. Vi ska kräva att skolorna erbjuder utbildningar som behövs och som leder till jobb. Och vi ska självklart kräva att den som ska bli ingenjör kan räkna och att den som ska vårda äldre har kunskaper om vård. Alla kan inte få studera det de vill. Men ingen vinner på en skola med återvändsgränder.

I ett gott samhälle är det alltid möjligt att komma vidare. Det ska inte finnas några återvändsgränder, kort sagt.

Lars Stjernkvist var kommunstyrelsens ordförande i Norrköping 2010–2020 och tidigare partisekreterare (S)