Lars Stjernkvist: Nästa steg är att göra tydliga prioriteringar

Socialdemokraterna har det rejält besvärligt och det finns en del som menar att partiet borde bedriva en radikalare och tydligare politik och därmed frigöra sig från Januariavtalets eftergifter.

Jag vet inte om det är en tröst, men Stefan Löfvens dilemma är det samma som Hjalmar Brantings och Per-Albin Hanssons. Balansen mellan kompromisser och renlärighet har diskuterats lika länge som partiet har funnits.

Brantings och partiets beslut att samarbeta med liberalerna och så småningom samverka i regeringsställning fick stark kritik och bidrog till partisprängningen 1917. Det talades hånfullt om ”ministersocialism”. Trots valframgångar fanns det fortfarande ett tiotal år senare många, däribland Per-Edvin Sköld och Ernst Wigforss, som varnade för regeringssamarbete. Vid kongressen 1928 bestämdes med stor tvekan att partiet möjligen kunde ingå i en regering, även om partiet inte hade vunnit en egen majoritet. Men villkoret var att partiet fick med en betydande del av sitt program.

För egen del är jag glad för att Branting och Hansson och Löfven fått med sig partiet. För att resultat har gått före renlärighet.

Det betyder förstås inte att partiet bara är kompromisserna. Som parti måste vi vilja mer än vad som för tillfället är möjligt åstadkomma. Det måste finnas något bortom kompromisserna.

Samtidigt måste vi rimligen stå för vad vi gör. Därför blir jag ibland lite förbryllad när det apropå Januariavtalet ropas efter tydliga S-röster som några slags kontraster till statsrådens och riksdagsledamöternas kompromissprat.

Slopandet av värnskatten var förvisso ingen hjärtesak för vårt parti, men det är en del av en kompromiss som jag tycker är bra. En kompromiss som innehåller en mycket radikal klimatpolitik och en stegvis förstärkning av välfärden.

Åter till 30-talets kompromissande; även då fanns röster som menade att det var ok att Hansson och regeringen kompromissade, men det behövde inte betyda att partiet tyckte likadant. Den dåvarande statsministern och partiledaren varnade för dubbla budskap. Om vi ska vara trovärdiga kan vi inte ha en åsikt på söndagen, när vi träffar varandra, och en annan på måndagen när vi träffar andra i kommun- och riksdagshus, resonerade han.
Ett trovärdigt parti kan inte kalla överenskommelser man står bakom för ”skitpolitik”, för att citera ett annat partis företrädare.

Men åter igen, att vi står bakom en uppgörelse med andra partier, och att vi gör det både när vi träffar andra och varandra, får inte hindra oss från att diskutera fortsättningen. Det finns en stor oro runt om i landet. Välfärden behöver förstärkas och samtidigt saknas det pengar till den som vi redan har. Därför är det inte konstigt att det höjs röster för mer pengar till välfärden.

Nästa steg borde bli att tydligare prioritera. För egen del ser jag helst av allt en dubbel satsning på utbildning. Först en rejäl insats för att alla barn tidigt ska lära sig läsa och skriva och räkna och sedan en utbyggd yrkesutbildning för att rusta människor för de jobb som vi vet kommer att skapas framöver. Dessutom måste rättssamhället rustas för att försvara tryggheten.

Kort sagt, vi behöver bli tydligare med vad vi vill och kan göra, tack vare att vi har träffat en uppgörelse med andra partier.

Lars Stjernkvist är kommunstyrelsens ordförande i Norrköping