Lars Stjernkvist: EU-valet handlade om sakfrågor
Jag har alltid hävdat att gladast vinner men under alla mina år i politiken har jag aldrig upplevt så många glada på en och samma gång som efter det senaste EU-valet.
Det borde vara en matematisk omöjlighet, men nästan alla partiföreträdare uttryckte stor belåtenhet över resultatet. Och det var ingen tvekan om att jublet från nästan alla valvakor var genuint. Glädjen förklaras förstås med förväntningarnas betydelse. I politiken är det möjligt att vara vinnare utan att vinna fler röster än tidigare. Det kan räcka med att vinna fler än man själv och andra räknade med.
För egen del fanns det många skäl att vara glad. Först för att Socialdemokraterna ökade, men också för att hela väljarkåren i Sverige hade en klar vänsterlutning. Socialdemokraterna blev klart störst, Moderaterna näst störst och visst gladde det mig att Miljöpartiet knep den där magiska tredjeplatsen före Sverigedemokraterna. Hela valet i Europa gick inte lika bra, men apropå förväntningar blev inte extremhögerns framgångar så stora som många trodde.
Stödet för det svenska EU-medlemskapet är starkt och för allt fler står EU för något positivt.
När jag bläddrar bland valundersökningens alla siffror hittar jag ytterligare skäl att vara nöjd. Stödet för det svenska EU-medlemskapet är starkt och för allt fler står EU för något positivt. Jag tillhör utan tvekan skaran anhängare, men det betyder inte att jag vill kalla mig för Europavän. Eller Sverigevän för den delen. Över huvud taget har jag svårt för de där uttrycken.
Politik handlar om att vilja och om att välja. Jag har inte valt att vara svensk eller europé, utan det råkade bli så. Det finns andra som aktivt har valt att flytta till Sverige, men jag är född här. Det finns förstås andra som tycker att EU borde bestämma mindre och andra som tycker att riksdagen bestämmer för mycket, men det gör inte dem till Europaovänner eller Sverigeovänner.
Det här EU-valet handlade om sakfrågor, om klimatet och om vad EU kan och bör göra för att stödja Ukrainas kamp för självständighet.
Därmed är jag framme vid det som på sätt och vis gläder mig mest. Det här EU-valet handlade om sakfrågor, om klimatet och om vad EU kan och bör göra för att stödja Ukrainas kamp för självständighet. Det blev inte ytterligare en omröstning om inställningen till unionen och Europasamarbetet.
Det finns som bekant partier som tycker att det inte finns något viktigare än att diskutera vem som är vän och vem som är ovän, vem som är svensk och vem som inte är det. Om samer och muslimer är svenskar eller inte. Med en sådan debatt går det aldrig att skapa något lyckligt slut. Det går inte ens att åstadkomma ett resultat eftersom det alltid kommer att finnas några som menar att resultatet påverkats av människor som inte vill Sverige eller Europa väl.
När debatten handlar om sakfrågor, då kommer det också alltid att finnas vinnare och förlorare. Ja, alla utan undantag kan aldrig se sig som vinnare så länge det finns olika åsikter. Men om debatten handlar om politiska vägval, då kan vi i alla fall få ett resultat som alla respekterar.
Lars Stjernkvist är chef för kansliet för ett hållbart arbetsliv i Regeringskansliet samt tidigare partisekreterare för (S)
