Lars Stjernkvist: Därför röstar jag i kyrkovalet

Jag är troende men inte särskilt kyrklig. I ungdomen var jag aktiv i Missionsförbundet men som vuxen har andra engagemang tagit det mesta av utrymmet. Men min barnatro finns kvar och efter förlusten av min livskamrat blev kyrkorummet en naturlig plats för reflektion och många och långa samtal.

Svenska kyrkan har omkring 5,4 miljoner medlemmar och jag är vad jag förstår en ganska typisk medlem. Ingen särskilt flitig besökare, men en som uppskattar att det finns en öppen och tillgänglig kyrka. Som kommunalråd fick jag uppleva det många gånger, att kyrkan spelar en viktig roll i samhället och för många i vardagen, i glädje och i sorg.

Det är lätt att ta saker och ting för givet, att kyrkan alltid finns där när den behövs. Så är det förstås inte. Om kyrkan ska spela den rollen, då måste vi bry oss, även vi som inte tillhör de mest aktiva. Öppenheten och tillgängligheten kräver resurser och engagemang från medlemmarnas sida. Och därför var det naturligt för mig att efter åren som partisekreterare, när jag fick mer tid, att ställa upp som socialdemokratisk kyrkopolitiker. Under tre mandatperioder satt jag i kyrkans högsta beslutande organ, kyrkomötet.

Om ett par veckor är det kyrkoval och åter igen är frågan om de politiska partiernas engagemang en valfråga. För mig är det en märklig diskussion. Om Svenska kyrkan ska vara en demokratisk kyrka, då måste de som är valda att företräda medlemmarna söka sig till andra som har ungefär samma åsikter. Det krävs samarbeta för att få något gjort.

Om Svenska kyrkan ska vara en demokratisk kyrka, då måste de som är valda att företräda medlemmarna söka sig till andra som har ungefär samma åsikter.

Du kan förstås kalla dig och dina likasinnade för obundna eller något annat icke-partipolitiskt, men frågan är vilken vägledning det ger de som ska rösta fram de ansvariga. Jag vill ha en kyrka som är öppen, som engagerar sig socialt och som bryr sig om alla människor i vårt samhälle, oavsett religion. Jag vill att Svenska kyrkan ska vara en stark röst för interreligiös dialog, särskilt i en tid med polarisering. 

I en stor kyrka med många anställda och stora egendomar är det omöjligt att komma ifrån frågor som diskuteras i samhället i stort. För mig kändes det naturligt att kandidera som socialdemokrat, helt enkelt därför att det ganska bra beskriver hur jag ser på många av de frågor som oundvikligen måste beslutas av de valda. Beteckningen socialdemokrat ger definitivt en bättre vägledning än beteckningen obunden.

Men. Målet är inte att det ska vara så många socialdemokrater som möjligt i kyrkans alla demokratiskt valda församlingar. Det är bara ett medel. Målet är att det ska finnas kyrkorum och att det ska finnas präster och diakoner som är beredda att ta emot människor, oavsett vilka de är och oavsett var de bor i landet.  Att andra ska få det stöd och den trygghet som jag har fått ta del av, inte minst under de senaste månaderna.

För att kyrkan ska finnas för mig så måste jag finnas för kyrkan. Det är därför jag röstar den 21 september.

Lars Stjernkvist är tidigare partisekreterare för Socialdemokraterna