”Lagstiftningen måste skydda konsumenten”

Foto Marie Linder: Salan Ahlgren Foto Anders Holmestig: Olof Holdar

Regeringen bör skicka ut förslaget om fri hyressättning vid nyproduktion på remiss, tycker Anders Holmestig från Fastighetsägarna. Marie Linder, Hyresgästföreningen, menar att argumenten för marknadshyra ofta är svepskäl för att inte ta tag i bostadsmarknadens problem.

Marie Linder, förbundsordförande Hyresgästföreningen:

1. Bör hyressättningen i Sverige förändras, eller fungerar nuvarande modell bra?

Den nuvarande svenska hyressättningsmodellen har lång tradition där parterna gemensamt kommer överens om kommande års hyra, systemet har klarat sig genom både goda och svåra tider. Genom de lokala förhandlingarna får konsumenten, det vill säga, hyresgästen en möjlighet att vara med och påverka hyresutvecklingen. Marknadshyror skulle chockhöja hyrorna och försämra konsumentskyddet, vilket skulle slå hårt mot familjer, pensionärer och ensamstående. När fastighetsägarna argumenterar för marknadshyra vet de att det får ödesdigra effekter för hyresgästerna. 

I ett hyresförhållande är hyresgästen alltid den svagare parten, vilket ställer stora krav på att lagstiftningen utformas på ett sätt som skyddar konsumenten. Något som är ännu viktigare i tider med stor bostadsbrist. 

De som argumenterar för att avreglera hyresmarknaden och införa marknadshyra gör det ofta med argumenten att bostadsmarknaden skulle fungera bättre, och därför också vara till gagn även för de boende. Detta är helt felaktiga påståenden och svepskäl i stället för att faktiskt ta tag i bostadsmarknadens problem. Tittar man på länder med olika grad av reglering så finns ingen koppling mallen en välfungerande bostadsmarknad och marknadshyra. I stället är det en sammanhållen bostadspolitik som gör den stora skillnaden. 

2. Bör ett investeringsstöd återinföras för att öka byggandet av hyres- och studentbostäder?

Ja. När bostadsbyggandet faller som en sten måste insatser till för att vända på krisen. De närmaste åren behöver Sverige bygga över 60 000 bostäder per år. För det krävs en sammanhållen bostadspolitik där ett nytt investeringsstöd och förmånliga bygglån gör att fler bostäder kan byggas med rimligare hyror. Utan sådana insatser kommer bostadsbristen öka och fler problem som trångboddhet och segregation komma som följd. 

3. Vem/vilka bör bekosta upprustningen av lägenheter i så kallade miljonprogramsområden?

Miljonprogrammen är i stort behov av renovering. Grunden är att underhåll finansieras av fastighetsägaren och standardhöjande åtgärder i lägenheten av hyresgästen. Men vid omfattande renoveringar riskerar hyreshöjningen bli ohållbart stor. Då behövs ett system för att skydda hyresgäster. Därför föreslår vi ett renoveringspaket som innehåller ett statligt stöd som möjliggör infasning av höjda hyror efter renovering.  Systemet skulle premiera ansvarsfulla hyresvärdar och skydda hyresgäster från plötsliga höjningar. Därtill ser vi behovet av ett separat energieffektiviseringsstöd vid renovering.

Anders Holmestig, vd Fastighetsägarna:

1. Bör hyressättningen i Sverige förändras, eller fungerar nuvarande modell bra?

Vi står just nu inför den värsta byggkrisen sedan 90-talskrisen. Sedan 2022 har bostadsbyggandet mer än halverats. Även om inflationen ser ut att dämpas är det uppenbart att vi inte kommer komma tillbaka till ett högt bostadsbyggande utan politiska reformer. I dag är den ekonomiska osäkerheten för fastighetsägare alltför stor och investeringarna i nya hyresrätter uteblir. Det finns redan ett förslag om fri hyressättning vid nyproduktion som regeringen bör skicka ut på remiss och införa. Det är en viktig åtgärd för att öka möjligheterna till fler nya hyresrätter. När det gäller de årliga hyresförhandlingarna har nu en lagstiftning om tvistelösning införts sedan ett år tillbaka. Förhoppningsvis bidrar den till ökad effektivitet och förutsägbarhet och minskar de långsamma förhandlingsprocesser som präglat de årliga hyresförhandlingarna.

2. Bör ett investeringsstöd återinföras för att öka byggandet av hyres- och studentbostäder?

I de senaste investeringsstöden fanns betydande brister. Investeringsstöden gick såväl till bostadsprojekt som ändå skulle ha genomförts och hade dessutom mycket dålig social träffsäkerhet. Hyror subventionerades för hushåll med goda inkomster – samtidigt som åtgärder för mer utsatta hushåll uteblev.

Vår ståndpunkt är att investeringar ska kunna göras på marknadsmässiga villkor utan investeringsstöd. I diskussioner om nya former av produktionsstöd är det viktigt att man tar träffsäkerheten på större allvar. Om sådana stöd ska införas måste man kompensera för marknadsmisslyckanden, det vill säga möjliggöra bostadsbyggande där för få är beredda att investera på marknadens villkor och som direkt eller genom flyttkedjor främjar ett större bostadsutbud för grupper med en svagare ställning på bostadsmarknaden. Att hoppas att fler bostäder automatiskt underlättar för dem räcker inte.

3. Vem/vilka bör bekosta upprustningen av lägenheter i så kallade miljonprogramsområden?

Renoveringen av miljonprogramsårens bostäder beräknas av Boverket kosta mellan 300 och 500 miljarder kronor. Det är varken önskvärt eller ens möjligt att finansiera via skattsedeln. Oavsett om fastigheterna ägs av kommunala bostadsbolag eller privata fastighetsföretag är det uppenbart att det stora renoveringsbehovet kommer kräva att aktörer går in med kapital för att finansiera den nödvändiga upprustningen.