Läget för demokratin snart lika akut som klimathotet

Jimmie Åkesson kan inte välja mellan Biden och Putin, efter att ha fått denna direkta fråga i tv 16 februari i år. Lite drygt en vecka senare anfaller Putins Ryssland Ukraina.

Åkesson och Sverigedemokraterna har sedan dess fördömt Putin och Rysslands krig, med all rätt och säkerligen genuint i många och de flesta fall. Och SD gör nu sitt yttersta för att städa bort alla tecken på de tidigare Putinvänliga strömningar som funnits inom partiet.

Under en lång period tillät partiledningen öppet Putinvänliga tendenser inom partiet. Men också på senare tid har SD jämställt Putins auktoritära politik med det vänsterliberala etablissemanget – det ena har i sådana fall inte varit bättre än det andra, har det låtit. Det har lett till att SD i konkret politik ofta hamnat på samma sida som Putinvänliga krafter i exempelvis Europaparlamentet.

I just EU-parlamentet samlas som bekant de högerextrema och -populistiska partier och rörelser som i vida ordalag skulle kunna benämnas som SDs systerpartier i Europa. I ett försök att göra sitt parti mer rumsrent har SD valt att inte gå med i samma partigrupp, Identitet och Demokrati (ID), som bland andra italienska Lega, franska Nationell Samling, österrikiska Frihetspartiet (FPÖ) och nederländska Frihetspartiet (PVV).

Ett enkelt svar är att Putin vill splittra Europa och EU. Dessa nationalistiska partier och rörelser delar den viljan i sin EU-kritik.

Partier som i likhet med SD vunnit gehör på både hemmaplan samt i europeiska sammanhang. Att dessa partier är samma andas barn kartlade Olof Palmes Internationella Center redan inför EU-valet våren 2019 med rapportboken ”Ödesvalet – En orosanmälan om ett brunt Europa”.

Något som förenar dem är deras, åtminstone fram till och med 24 februari, öppet positiva inställning till Ryssland. Legas Salvinis och Nationell Samlings Le Pens Putinhyllande i synnerhet men alltså också inom svenska SD. Varför?

Ett enkelt svar är att Putin vill splittra Europa och EU. Dessa nationalistiska partier och rörelser delar den viljan i sin EU-kritik. Men synen på migration, nationell kultur samt dekadent vänsterliberalism förenar dem också idémässigt.

SDs tidigare Putinvänliga hållning ger en föraning om vad det skulle innebära om SD fick ett ökat inflytande efter valet 11 september. SD är ett i grunden högerradikalt och auktoritärt parti.

I flera av de kommuner där SD i dag styr tillsammans med Moderater (och där KD och olika lokala partier också ofta finns med i koalitionen) försöker partiet ta kontroll över innehållet i kultur, folkbildning och offentlig förvaltning.

I Hörby i Skåne, där SD styr tillsammans med Moderaterna, har hälften av de kommunala cheferna sagt upp sig därför att de ansett det omöjligt att bedriva en seriös förvaltning när SD-politiker lägger sig i vad som måste göras. Den auktoritära politiken går som en röd tråd både i utrikes och inrikesfrågor.

I flera av de kommuner där SD i dag styr tillsammans med Moderater (och där KD och olika lokala partier också ofta finns med i koalitionen) försöker partiet ta kontroll över innehållet i kultur, folkbildning och offentlig förvaltning.

Efter valet kan Sverige för första gången, beroende på regeringsbildning, få ett högerradikalt parti med ett rejält inflytande. Det är ett hot att ta på allvar.

Fokus i Palmecentrets pågående kampanj ”Frihet i Fara” – som inleddes 2020 med en rapport om auktoritära ledare och som följdes upp i fjol med en rapport om civilsamhällen runt om i världen, som i samma auktoritära framfart kraftigt decimerats – ligger på faran för att dessa högerpopulistiska idéer nu hotar även vår demokrati. Hur det globala och det lokala hänger ihop.

För att demokratin globalt, ute i världen, är på tillbakagång är inte bara Putins Ryssland ett exempel på. Faktum är att 70 procent av jordens befolkning lever i diktaturer och drygt 87 procent i mer eller mindre inskränkta samhällen. Den här utvecklingen har gått snabbt och för bara 10 år sedan var siffrorna betydligt lägre.

Sverige är globalt sett i minoritet och i ett litet sällskap när det kommer till att vara en fri demokrati. De flesta länder som inte är rena diktaturer är skenbara demokratier, med kraftiga inskränkningar i grundläggande fri- och rättigheter.

Den demokratiska tillbakagången hänger inte sällan samman med högerpopulism och nationalistiska tongångar. Och det handlar inte bara om länder som Filippinerna, där den forne diktatorn Marcos son efterträtt Duterte, Bolsanaros Brasilien eller USA under Trumps tid vid makten. Det handlar om Erdogans Turkiet och EU-länder som Polen och Ungern där den tidigare Putinvännen Orban och hans Fidez nyligen valdes om på nytt.

Sverige är globalt sett i minoritet och i ett litet sällskap när det kommer till att vara en fri demokrati. De flesta länder som inte är rena diktaturer är skenbara demokratier, med kraftiga inskränkningar i grundläggande fri- och rättigheter.

Friheten i vår omvärld och direkta närhet är under attack. Putins krig i Ukraina och hans grumliga motiv visar med all tydlighet på detta. Men att hans idévärld och auktoritära ledarstil redan innan krigsutbrottet hade fäste i Europa och världen och var på frammarsch vet vi också. Och precis som kriget nu drabbar oss i Sverige och hela världen direkt och indirekt kommer dessa idéer att göra det i samma takt som de får ökat inflytande i land efter land.

Det kan svenska väljare motverka genom att rösta på alternativ som inte förespråkar dessa idéer och som aktivt kämpar för att stävja utvecklingen av auktoritära och antidemokratiska krafter i vår omvärld.

Läs mer

Frihet i fara

På https://www.palmecenter.se/frihet-i-fara finns de senaste rapportsläppen om friheten under attack som skrivits av Mats Wingborg och Anna-Lena Lodenius inför valet i Sverige. Där kan man också läsa de tidigare rapporterna om auktoritära ledare och om civila samhällen under attack samt rapporten om demokratins tillbakagång som Palmecentret publicerat tillsammans med Tankesmedjan Tiden och LO.