Björn Fridén: Kör vidare – som populismens redskap
Det har varit en imponerande vecka. Från medialt håll är man upprörd över att USAs nya president inte ger nyhetsmedierna tillgång eller information – det är ett hot mot den fria pressen. Men Donald Trump behöver inte göra som han blir tillsagd, det finns inga sådana regler och det finns ingen kostnad för honom att bete sig som han gör.
I Sverige finns det ett parti som använder precis samma metoder. Den senaste tiden har vi sett en hel rad djupt osmakliga avslöjanden, de flesta uppgrävda från sajten Inte Rasist Men som nu är inne på sitt sjätte år av outtröttlig granskning. Nazister, antisemitism och sexism i en salig röra. Och det har förstås, i vanlig ordning, ringt hos Jimmie Åkessons pressekreterare. Men tyvärr har Åkesson, i exakt samma vanliga ordning, inte haft möjlighet att kommentera.
Men när Anna Kinberg Batra gör ett försök att rita om den politiska spelplanen och fokus hamnar på Sverigedemokraternas roll, ja då glider Jimmie Åkesson runt i riksdagens kammarfoajé och har tid till intervjuer med alla som vill prata.
Det kostar honom ingenting att gömma sig och komma fram när det passar honom. Och så länge han tillåts prata enbart när han känner för det så kommer han göra det. Käbbla med Malena Ernman kommer ge honom spaltutrymme även framöver.
[blockquote author=”” pull=”left”]I dagsläget pågår det mest politikerbevakning – inte politikbevakning.[/blockquote]
Just de här problemen tog Expressen upp på sin ledarsida i söndags – fast då handlade det om amerikanska mediers relation till Trump. Svaret, slår Expressen fast, måste vara ”att göra ännu bättre journalistik”. Och där kan man inte annat än hålla med.
Politikbevakning behöver rustas upp rejält – i synnerhet på kvällstidningarna. I dagsläget pågår det mest politikerbevakning – inte politikbevakning. Makthavare, inte makten. Kvitton och krognotor, inte vad som faktiskt beslutas.
Under Folk och Försvar – en konferens som handlar om säkerhetspolitik – vill Aftonbladet bara prata om SSU-ordförandens orimligt dyra taxiresa. Och Expressen la allt sitt krut på intrigmakeri och att Jimmie Åkesson hade kallat Stefan Löfven naiv. Och på världsekonomiskt forum i Davos i förra veckan tyckte Aftonbladet att Löfven skulle prata om Katerina Janouch – inte om hur han tänkt hantera Brexit, Trumps svajande om Nato, rysk desinformation eller kinesiska framryckningar i världsekonomin.
Med ett sådant medieklimat, där politikbevakningen består av att få politiker att säga mer eller mindre upprörande saker om andra politiker och kulturpersonligheter är en perfekt grogrund för ohämmad populism. Faktum är att det är en förutsättning för det.
Expressens ledarsida har rätt. De här utmaningarna mot den fria pressen som Trump gör och Sverigedemokraterna drömmer om, möts med bättre journalistik.
Upp till bevis!
