KD- och L-krav att bryta SD-samarbetet
Jimmie Åkesson (SD) har gjort klart att SD kräver regeringsmedverkan efter valet 2026. Ebba Busch (KD) säger inte nej. Kristdemokraternas partistyrelse avslår en motion till rikstinget om att säga nej till att sitta i regering med nationalistiska partier.
Regeringspartierna samlas till kongresser där intern kritik och usla opinionssiffror med ett växande Sverigedemokraterna skapar oreda.
Ulf Kristerssons försökte på stämman övertyga partikamraterna om att Moderaterna, trots att partiet krympt ned mot Anna Kinberg Batras avgångssiffror, vunnit den ideologiska kampen, till exempel sänkt skattetryck. Väl medveten om att den uteblivna uppräkningen av gränsen för statlig skatt väckt intern vrede.
Ledorden ”säkrare, grönare, friare” ekade tomt, när partiledningen förlorade stämmans stora fråga, att mjuka upp det kommunala vetot mot vindkraften. Något som knappast stärkte Kristerssons ifrågasatta auktoritet.
Näst på tur är Kristdemokraternas riksting i Helsingborg 10–12 november. Ebba Busch kommer stukad av katastrofsiffror och stor turbulens kring partisekreterarskiftet, brutna vallöften.
Valberedningen meddelar att krav rests på att ”stärka förankringen i kristdemokratisk ideologi ”när partistyrelsen förnyas.
Det finns även en motion om att partiet inte ska bilda regering med SD efter valet 2026.
Partistyrelsen avslår motionen:
”Vårt främsta mål i politiken är att… få genomslag för dessa värderingar i svensk politik. Enligt partistyrelsen är det därför inte lägligt att låsa fast partiet i specifika krav för samarbeten.”
Jimmie Åkesson (SD) kräver regeringsmedverkan efter valet 2026. KD-styrelsens svar kan tolkas som att partiet öppnar för att sitta i regering med SD.
KD-styrelsen menar att det räcker med att partiledningen är trygg i sin ideologi och lyhörd för partiets gräsrötter. Det i sig hävdas skapa ”tydliga röda linjer” mot att beslut tas som strider mot partiets värderingar.
Stenungsunds oppositionsråd, Nedžad Deumic och Maria Maric Tibro, som har skrivit motionen, menar tvärtom att det är KDs aktiva agerande, som har släppt in SD i värmen och därmed undergrävt det egna partiets inflytande.
”det (finns) egentligen inget som i dagsläget pekar på att SD inte är en jämbördig del av ett regeringsförslag inför valet 2026…
Med mer SD-inflytande riskerar mindre plats ges åt familjepolitik och vårdpolitik till förmån för invandrings- och assimileringspolitik… frågan är om KD inte borde pröva en ny strategi och försöka hitta tillbaka till rötterna”, skriver Deumic och Maric i tidningen Dagen (12/10).
– Vi kommer aldrig att släppa fram SD i en regering, sa Johan Pehrson (L) i valrörelsen.
Det var Liberalernas enda röda linje. Men Pehrson har inte velat säga om den gäller även 2026.
Inför partiets landsmöte 17–19 november i Linköping finns enskilda motioner om att lämna Tidöavtalet och tydligare profilering av det egna partiet 2026.
Partistyrelsen indikerar att regeringsmedverkan fortsatt är målet.
”Vår politiska rörelse får inte förpassas till läktaren, utan ska fortsätta att ta ansvar för hur Sverige styrs.”
Partistyrelsen citerar partiets regeringsstrategi inför 2022 och svarar att den ligger fast.
”en förutsättning för regeringssamverkan är att liberala grundvärden kan säkras. Landsmötet slog fast att de demokratiska värdena måste försvaras och varje tendens till rasism, ojämställdhet, inskränkthet och intolerans bekämpas. Fanns inte den övergripande förutsättningen skulle Liberalerna inte medverka.”
Det blir en bedömningsfråga för ombuden huruvida de anser att partiet levt upp till detta.
Sverker Thorén, Västervik, anser inte det:
”Nästan dagligen möts vi av illiberala utspel från ledande SD-företrädare och illiberala förslag från Tidöavtalet som ska utredas. Oftast utan kommentarer eller kritik från liberaler eller andra regeringsföreträdare. Det kan mumlas och tonas ned eller till och med försvaras. Som när vår nuvarande partiledare förklarade att ”det inte är några problem” med det angiveriförslag som Sverigedemokraterna fått med i Tidöavtalet.”
Det skriver Thorén i en motion om att lämna Tidöavtalet, som avslås av partistyrelsen.
Utan att nämna elefanten i rummet vid namn motionerar en lång rad kommunpolitiker, däribland Jan Jönsson, Stockholm, som öppet kritiserat Tidöavtalet, om att Liberalerna ska gå till val 2026 ”som ett självständigt parti”.
Underförstått inte som en del av en på förhand definierad Tidö-regering.