Katrin Stjernfeldt Jammeh: Ord spelar roll. Ord flyttar gränser.
Vi är många som ända sedan i våras knackat dörr, lyssnat, förklarat, argumenterat och sökt övertyga. Nu får eftervalsanalyserna ta vid. I år känns det extra viktigt att de tillåts bli grundliga och får ta sin tid. För resultatet är splittrat. Men oavsett vilken väg vi väljer, så är min starka känsla att något viktigt har gått förlorat de senaste åren och att vi har ett långt, mödosamt arbete framför oss för att ta igen det.
Det är svårt att säga när gränsen passerades. Vi har under många år levt i ett samhällsklimat där rasistiska tankefigurer och retorik steg för steg normaliserats. Där gränsen för det anständiga ständigt förskjutits. Där skuldbeläggande och stigmatisering av hela religioner, grupper eller bostadsområden blivit vardagsmat.
Det är en utveckling som naturligtvis i första hand drivits av Sverigedemokraterna, ständigt påhejade av sina gräsrötter i den högerextrema myllan. Men det är moderater, kristdemokrater och slutligen även liberala partiföreträdare som med stor målmedvetenhet jobbat för att legitimera SD och göra dem salongsfähiga. Valbara. Det är en process som känns igen från historien – aldrig har ett högerextremt parti kommit till makten i Europa utan hjälp från den redan etablerade, ”anständiga” högern.
Ord spelar roll. Ord flyttar gränser. Politiskt våld börjar oftast där, i orden. Steg för steg, ord för ord, förskjuts först gränsen för vad som är möjligt att säga om den andre – och sedan även för vilka handlingar som blir tänkbara, ja till slut nödvändiga.
I Malmö är vi, precis som på många andra orter, det enda partiet som med någon sånär trovärdighet kan hävda att vi representerar hela staden. Vi har lokala S-föreningar i alla områden, inte minst i de som brukar kallas utsatta. Många förtroendevalda partivänner bor där, har sina barn i områdets skolor, är aktiva i den lokala kultur- eller idrottsföreningen. De arrangerar gårdsfester och fotbollsturneringar, nattvandrar och pratar med pensionärerna på torget.
Det är en unik styrka. Men vad händer när vi talar om människor snarare än med dem? Och på ett sätt som tjänar till att signalera för majoritetssamhället att den gruppen i det bostadsområdet är en belastning, är kriminella, varken vill försörja sig själva eller lära sig språket? Jag är övertygad om att det bara förstärker känslor av utanförskap och förfrämligande. De som lyssnar och tar åt sig, som känner orden som ständiga nålstick på sin kropp, är människor som kämpar för en plats i samhällsgemenskapen. Som vill ha trygghet i sitt bostadsområde, en lön att leva på och en bra skola åt sina barn. De ska aldrig behöva tvivla på att vi är på deras sida.
Socialdemokraterna är ett parti med ambition att företräda hela Sverige. Det ger oss också ett särskilt ansvar för att vara varsamma med orden och, steg för steg, dra giftet ur den politiska debatten. Vi har alla ett ansvar för att mötas i ögonhöjd och faktiskt lyssna på varandra som jämlikar. Det är vad de fyra kommande åren borde handla om. För om vi gör det, är jag övertygad om att vårt budskap om ett jämlikt välfärdssamhälle för alla också kommer att vinna gehör hos fler – oavsett om man bor i glesbygd, en mindre tätort eller storstädernas utsatta områden.
Katrin Stjernfeldt Jammeh (S) är kommunstyrelsens ordförande i Malmö
