Karin Sundin: Hur kan vi hjälpa
i ett längre perspektiv?

Kriget i Ukraina har gett anledning till mobilisering i politiken, i Försvarsmakten, på Migrationsverket, i kommuner och regioner, i företag och i föreningar. Runtom i landet inventeras förråd, sjukvårdsresurser och boendemöjligheter för flyktingar. 

Men hur många sängar kommer egentligen behövas i morgon? Om ett halvår? Vad är Migrationsverkets ansvar och vad är kommunernas? 

Skolorna planerar för att ta emot ukrainska barn, men hur många? I vilka åldrar? Hur länge kommer de att stanna? 

Om kriget får ett snabbt slut och många återvänder inom kort, ja – då kanske det vore bättre om barnen fick gå i skolan utifrån ukrainsk läroplan? Men blir kriget långvarigt – ja, då är det förstås klokast att barnen gått i skolan utifrån svensk läroplan från dag 1. 

Frågorna är just nu fler än svaren. Det är uppenbart hur svårt det är att planera för det akut nödvändiga och för det långsiktigt önskvärda på en och samma gång. 

Men det akuta kan inte helt få överskugga det önskvärda.  

När president Volodymyr Zelenskyj via videolänk talade för den svenska riksdagen nyligen så beskrev han det fruktansvärda som just nu sker i Ukraina och vädjade om fortsatt stöd i den akuta krisen. 

Men han talade också om framtiden. Om att visa världen och kommande generationer att krig inte ger de resultat som angriparna hoppas på. Att det är fred och fredsarbete som ger resultat. 

Mitt i krigszonen har Zelenskyj börjat tala om återuppbyggnaden av Ukraina efter kriget. Om hur det ska kunna bli ett vackert land igen, för Ukrainas folks skull och för Europas skull. Han uppmanade svenska företag, svenska arkitekter, svenska staten och det svenska folket att delta i det arbetet. Han bad om vänorter och vänbranscher. 

Enligt SKR har 16 svenska kommuner avtal med ryska vänorter, avtal som pausats eller avbrutits till följd av kriget i Ukraina. 

Men samtidigt som kommuner och företag avslutar sina samarbeten med Ryssland bör man ta till sig av Zelenskyjs ord om framtiden. Många kommuner kan se detta som rätt tillfälle att gjuta nytt liv i den lite trötta traditionen av vänortssamarbete och ställa sig nya frågor: 

På vilket sätt kan vi hjälpa de människor som nu söker skydd hos oss i ett längre perspektiv? Hur kan vi hjälpas åt i den större uppgiften att skapa en ny framtid i ett europeiskt grannland? 

Vad kan vi i vår kommun, i vårt företag, i vår förening, bidra med mer långsiktigt? 

Hur får vi den känsla av internationell solidaritet vi lever i just nu att bära så långt som möjligt?

Karin Sundin är regionråd i Region Örebro län