Annons:
Annons:

Karin Sundin: En påminnelse om vad som är viktigt

Hon ville nog egentligen inte prata med mig, damen jag mötte en lördag när jag stod i min röda kampanjjacka och med flygblad om vikten av att värna välfärden. Hon var ganska avogt inställd till mig och till politiska partier och till politiken i stort. Men vi blev stående tillsammans vid hennes bil en stund, utelämnade till varandras sällskap i väntan på att hennes man skulle komma med bilnyckeln.

En stund in i samtalet berättade kvinnan för mig att hon skulle läggas in på sjukhus på måndagsmorgonen. Hon skulle få behandling för samma sorts cancer som hennes mamma hade gått bort av. Och kvinnans tonfall och hennes anletsdrag mjuknade med ens. Hon berättade om vilket fint bemötande hon fått av vårdpersonalen, om att hon förstod vad som väntade och om att hon kände sig väl omhändertagen i den situation hon befann sig i.

Hennes berättelse är inte unik. Jag har under mina år som regionråd med ansvar för hälso- och sjukvård hört många patienter tala väl om vården. Inte minst patienter som hon, som har eller har haft livshotande sjukdomar.

I hälso- och sjukvårdslagens portalparagraf står det att målet för sjukvården är en vård på lika villkor för hela befolkningen och att den som har det största behovet av sjukvård också ska ges företräde. I regel fungerar det just så. Den som är allvarligt sjuk får vård direkt.

Det är värt att påminna om, när man hör och läser om de långa köerna till vården. Det låter emellanåt som om sjukvården inte alls fungerar efter pandemin.

Pratar man om cancervård, som kvinnan på parkeringen skulle få, så minskade antalet nyupptäckta cancerfall något under pandemins första år. Men behandlingen av patienter med diagnosticerad cancersjukdom har skett på samma nivå som före pandemin.

Annan sjukvård minskade kraftigt under 2020, inte minst planerade operationer. Operationspersonal, som kan söva och är bra på syresättning och cirkulation, behövdes i covidvården. Men under 2021 genomfördes sammantaget lika många operationer, 2,4 miljoner eller 200 000 i månaden, som under åren före pandemin. Också andra åtgärder och planerade besök i specialistvården låg förra året på samma nivå som före pandemin. Samtidigt genomfördes 11 miljoner PCR-test och 18 miljoner vaccinationer mot covid-19. Det är långt ifrån den bilden av en kollapsad sjukvård vi läser om i tidningen.

Men det finns många som har fått vänta länge på vård. I mars i år hade 65 140 personer väntat på en operation eller annan åtgärd längre än de 90 dagar som vårdgarantin säger. En stor andel av dem väntade på en ögonoperation, till exempel mot grå starr, eller på en ortopedisk operation, till exempel på en ny höftled.

Mer än tre månaders väntan kan vara väldigt länge för den enskilde patienten, som kan ha ont, kanske inte kan jobba, kanske inte kan röra sig som hen önskar. Man ska därför inte förminska lidandet av vare sig grå starr eller annan sjukdom som sett ur rent medicinskt perspektiv faktiskt kan vänta. Det är självklart att sjukvården måste sträva efter så korta köer som möjligt. Men man ska samtidigt passa sig så man inte, genom att bara fokusera på den samlade väntan, samtidigt förminskar vården av allvarligare sjukdomar som riskerar att bli patientens död.

Jag önskade damen med den väntande cancerbehandlingen god bättring. Jag tror inte att jag lyckades övertyga henne om att rösta på Socialdemokraterna. Men det var den dagens bästa väljarmöte. En påminnelse om vad som verkligen är viktigt i välfärden. Att den som har det största behovet av sjukvård ska gå först.

Karin Sundin är regionråd i Region Örebro län