Annons:
Annons:

Karin Sundin: Det svåraste är inte med vem, utan med vad?

Det är förhandlingarnas höst. Segdragna förhandlingar om vilka partier som ska styra ihop och hur de ska styra. Kanske har den nya regeringen presenterats när den här krönikan har landat på ditt köksbord eller i din läsplatta, kanske inte. Kanske vet du vem som kommer att styra i din kommun och i din region, kanske inte.

Klart är dock att det där med vem som är vinnare och vem som är förlorare efter ett val sällan har varit så svårt att bedöma som det på många ställen är just nu. Det är svårt att få ihop politiska majoriteter. Det är svårt att få ihop politiska minoriteter som är tillräckligt överens för att kunna förhandla med ytterligare partier för att få igenom en budget och andra förslag i fullmäktige.

Socialdemokraterna ökade i mer än hälften av landets kommuner, men förlorar ändå makten på många ställen när samarbetspartier har tappat mandat, åkt ut, eller bytt fot i förhandlingarna. 

SD som tänkbar samarbetspartner har öppnat dörren för fler borgerliga konstellationer. Några lokala partier har försvunnit från kartan och andra har tillkommit. 

I min hemmaregion i Örebro län till exempel tar nu Örebropartiet plats också på den regionala arenan. 

Men på något sätt behöver man få ihop det. Och om man inte kan få den man älskar så får man älska den man kan få.

Det tycks som om socialdemokrater och moderater allt oftare finner varandra på lokal nivå. Det som framstår som alldeles otänkbart på nationell nivå är verklighet i Katrineholm för fjärde mandatperioden på raken. I Örebro kommun och flera andra kommuner blir det första gången denna höst. 

Kanske är det lättare att komma överens på lokal nivå. Kanske är det tydligare vad som är bra för en kommun och vad som inte är det, än när det gäller landet som helhet. Eller så är kommunpolitiker helt enkelt bättre på att föra konstruktiva samtal över partigränserna. 

De ser ofta påtagligt lättade ut, politikerna, när de nya styrena presenteras. Kanske är tillfällig lättnad det närmaste äktenskaplig lycka man kan komma i många fall. För nu väntar en tuff kommunal- och regionalpolitisk vardag ihop. Förhoppningsvis i fyra år. Helst längre. 

Men de svåraste frågorna, de som sällan ställs utanför förhandlingsrummet denna höst, är inte med vem utan vad. 

Vad är viktigast för partierna som nu går ihop? Som enskilda partier och som en majoritet som ska hålla sams? 

Vad har väljarna egentligen att vänta sig? Hur ska de kunna bedöma hur det går, om det går bra eller dåligt? 

Kommer vi att kunna veta vem som egentligen vann och vem som förlorade om fyra år? 

Karin Sundin är socialdemokratisk riksdagsledamot