Johan Sjölander: Europas höger formerar sig 

Den europeiska högerns nya fixstjärna är Italiens premiärminister Giorgia Meloni. Hon leder ett parti med fascistiska rötter som fortfarande har Mussolinis fackla i partisymbolen. I en intervju i italiensk tv sa hon häromveckan att hon vill förena Europas höger och ”skicka vänstern i opposition”. Hon framträdde också tillsammans med franska högerledaren Marine Le Pen i ett videosamtal på spanska högerpartiet Vox valupptakt, och de två som tidigare framstått som bittra fiender gav klara signaler om närmande. 

Allt detta är tydliga tecken på en strategi från Europas extremhöger som i praktiken handlar om att bryta upp den breda mittsamverkan som varit rådande i parlamentet under senare år, kasta ut socialdemokratin i opposition och ta makten tillsammans med den etablerade högern i någon form av europeiskt Tidö-samarbete. 

Melonis vägval var inte självklart. Från M och KDs europeiska partigrupp EPP har resorna till Rom varit frekventa och försöken intensiva att få med henne i den bredare konservativa gemenskapen. Den frågan är nu närmast akademisk. Den italienska premiärministern är inte intresserad av att sitta och förhandla med sossar och liberaler. I stället vill hon dra hela den konservativa rörelsen åt höger och öppna upp för de mer extrema delarna. 

Historien känns bekant. Svensk politisk nutidshistoria är i mycket berättelsen om hur den etablerade högern på olika sätt försökt hantera det växande stödet för högerpopulismen för att i slutänden lägga sig platt. Samma läge har vi i dag i Europa. Stödet för högerpopulistiska partier ökar i land efter land inför det kommande EU-valet. Meloni styr redan i Italien, ett av de största länderna. Nästa gång Frankrike väljer president får inte Macron ställa upp för en period till. Att Le Pen skulle lyckas hela vägen och faktiskt bli president denna gång är på intet sätt uteslutet. 

Sverigedemokraterna är fullt medvetna om läget. Redan när han presenterade sin kandidatur sa toppkandidaten Charlie Weimers att målet var ett ”europeisk Tidö” och slog fast att ”[d]et vi går till val på är en reformagenda som innebär en ny svensk EU-strategi som innebär att vi med en konservativ majoritet i Europaparlamentet kan ändra inriktningen för industripolitiken, klimatpolitiken, migrationspolitiken.”

Etablerade svenska högerpolitiker försöker tona ner hotet från en sådan ”konservativ” det vill säga höger-högerallians i EU. Den minnesgode kan dock komma ihåg att samma partier för inte alltför många år sedan uttryckte sig lika avfärdande om samarbete med SD här hemma. Nu är det Åkesson som styr regeringen från kulisserna. 

Högst upp på högerpopulisternas ”kill list” står EUs ambitiösa klimatpolitik.

Johan Sjölander

Så trovärdigheten i svensk borgerlighets förmåga att agera skyddsvärn högerut är helt enkelt måttlig. Resultatet av det pågående EU-valet kan mycket väl bli att det precis som i Sverige blir helt andra krafter som håller i taktpinnen. 

Högst upp på högerpopulisternas ”kill list” står EUs ambitiösa klimatpolitik. Det är dubbelt dåliga nyheter för Sverige. Dels för att det hotar ett av de mest framgångsrika politiska projekt att faktiskt komma åt klimathotet vi har kunnat se exempel på. Men också ur ett mer snävt svenskt intresse-perspektiv. 

Klimatomställningen är nämligen också en enorm möjlighet för vårt land. Den gröna omställningen är nödvändig för att vi ska klara vårt klimat men den kan också lägga grunden för nya svenska rekordår, när vi med svenskt kunnande, vår tradition av teknisk innovation och industri i framkant redan i dag attraherar investeringar i mångmiljardklassen. 

Men då får inte politiken börja svaja. Om vad vi ska exportera i framtiden i stället för grönt stål och ny grön teknologi blir regeringens urusla klimatpolitik bidrar vi inte bara till en sämre värld, vi biter också oss själva i svansen. 

Och problemet med en höger-högerallians i Europapolitiken går djupare än så. Det handlar om demokratin. Och om säkerheten. Åkesson gav en ledtråd till vad som väntar när han började spekulera i ett tak för stödet till Ukraina. Den typen av strömningar är ytterst närvarande bland hans likasinnade i Europa. Även om SD efter några dagars tvekan pressades till att ta ställning mot att Orbáns parti Fidesz efter valet skulle få gå med i deras partigrupp ECR bör man med rätta fråga sig hur detta står sig mot Melonis planer på en bred höger-högerallians. Även Orbán deltog tillsammans med henne och Le Pen på det där mötet i Madrid. 

Så Europas höger formerar sig. Det sista vi ska vara är naiva. Det är mycket som står på spel när vallokalerna stänger 9 juni i år. 

Johan Sjölander är verksamhetschef för Tankesmedjan Tiden