Johan Persson: Om att lägga en krigsbudget med ny regering 

Under många år hade vi ekonomiska bekymmer i Kalmar. En massiv nedläggning av stora industrier skapade pessimism och spiralen blev negativ. När jag 2006 skulle presentera min första budget så var kommunens soliditet negativ.  

I dessa dagar sitter väldigt många förtroendevalda och ska få ihop sin budget. För en del av er är det första gången. Jag är inte avundsjuk. I det läget som vi befinner oss i så kommer det vara en utmanande resa. Därtill har vi inte en S-ledd regering. Under pandemin säkrade regeringen välfärden genom stora statsbidrag. Krisen skulle inte förvärras eller fördjupas genom att också kommunerna genomförde stora besparingar.  

Nu är vi sannolikt i en större kris ur ett ekonomiskt perspektiv. Den är större därför att den slår mot alla områden samtidigt. Intäkterna försvagas samtidigt som kostnaderna skenar och det går väldigt fort utför. I det läget väljer den nya regeringen att blunda.  

Statsbidragen till landets kommuner höjs med 4,2 miljarder. För Kalmars del innebär det 28 miljoner i tillskott. Bara pensionskostnaderna rusar med 160 miljoner från år 2022 till 2023. Det är gigantiskt och motsvarar över tre procent. Då vet ni att målet i de flesta kommuner är ett överskott på två procent. Ett överskott som tillsammans med avskrivningar ska hjälpa till att finansiera investeringar i skolor och förskolor. Ett investeringsbehov som därtill är dubbelt de kommande åren. Dels så är det nya investeringar och dels så ska en stor del av det som byggdes på 70-talet i samband med kommunreformen nu ersättas.  

Då är vi ändå lyckligt lottade i Kalmar. Vi har de senaste åren använt överskott till att betala av på vår pensionsskuld. Vår pensionsskuld per invånare sjunker från 23 000 kronor till en bit över 14 000 vilket naturligtvis påverkar kostnaderna framåt. Trots detta så ökar kostnaderna med 160 miljoner från ett år till ett annat.  

Vi har också använt överskott de senaste åren för att sätta av cirka 300 miljoner i en resultatutjämningsreserv. Efter ett tufft arbete med våra kostnader mellan 2010 och 2015 så befinner sig Kalmar kommun strax under sina standardkostnader. Soliditeten är inte längre negativ utan är 43 procent inklusive pensionsskulden.  

Trots detta. Trots den stabila grund som byggts upp så är det nu minus som gäller. Vi får använda 80 miljoner från vår resultatutjämningsreserv för att få ihop budgeten och därmed inte bidra till den lokala lågkonjunkturen genom massiva besparingar.  

Då tänker jag så här. Den politiska majoriteten i Kalmar har blivit omvald varje gång de senaste valen. Vi har genom en stabil politisk majoritet kunnat arbeta långsiktigt med att bygga upp en sund ekonomi. De senaste åtta åren har kommunsektorn därtill fått draghjälp av en S-regering.  

Men. Hur går det nu för de kommuner som haft strukturomvandlingar av det slag som Kalmar hade för ett par årtionden sedan?  

Hur går det för kommuner som letts av minoritetsstyren utan kraft att kunna arbeta långsiktigt med ekonomin?  

Hur går det för de kommuner som inte klarat att avsätta resurser till en resultatutjämningsreserv eller betat av på sin pensionsskuld eller klarat att få kontroll på sina ”standardkostnader”? Sett till antalet är de många.  

De ska nu också klara utmaningarna som följer av ett krig, inflation, höjda räntor och en lågkonjunktur. Samtidigt som de ska klara kompetensförsörjning, skapa framtidstro och hopp om en ljusare framtid i den egna kommunen.  

Det är bara att kavla upp ärmarna. Jobbet måste göras.  

Men vid varje tillfälle bör man kanske också redovisa hur man på nationell nivå stöttar välfärden när det är kris. Kanske ska man döpa sina effektiviserings-paket efter dem som nu bär ansvaret för dem. Ett Åkesson-paket mot äldreomsorgen och ett Pehrsson-paket riktat mot skolan? Bara som exempel.  

Johan Persson (S) är kommunstyrelsens ordförande i Kalmar