Johan Persson: Från avbruten älgjakt till framtidshopp

När jag tillträdde som kommunstyrelsens ordförande i Kalmar i april 2006 var kommunen riktigt illa ute. Min företrädare Kjell Henriksson ledde Kalmar genom en gigantisk strukturomvandling. 

Volvo, Nordchoklad, RIFA och Bombardier lade ner under en tioårs period. Kommunen var först in i lågkonjunkturen och sist ut ur den. Spiralen var negativ. När jag då och då möter förre näringsministern Anders Sundström så brukar han beskriva hur lång tid det tog för honom att inte förknippa Kalmar med kris. 

Självklart påverkade denna dystra utveckling den kommunala ekonomin, framtidstron och befolkningsutvecklingen. När jag tog över som kommunalråd så hade Kalmar kommun en negativ soliditet och vår kostnadsutveckling var inte under kontroll. Jag försökte då få till ett brett samarbete mellan kommunens partier i syfte att skapa en bättre ekonomi. På våren 2008 landade vi en sådan uppgörelse och ett enigt kommunfullmäktige tog beslut om en budget som innehöll besparingar och ett överskott på cirka 100 miljoner. Det kändes väldigt bra!

Lyckan skulle dock bli kortvarig. I oktober tog jag ledigt för älgjakt. En högtidsstund bortom alla möten. Det var oroligt i världsekonomin, en bank med namnet Lehman Brothers hade kraschat några veckor innan. På tisdagen ringde kommunens ekonomichef och uttryckte oro över skatteprognosen som precis kommit. På torsdagen meddelade samma ekonomichef att hela överskottet på 100 miljoner nu var borta på grund av finanskrisen som slog till över hela världen. Det blev nästan surrealistiskt. 

Samma dag åkte jag in till stadshuset och samlade majoriteten. Vi enades ganska snabbt om att regeringen med mycket stor sannolikhet skulle vara tvungna att stötta kommunerna. Detta var ju knappast en händelse som vi kunde påverka. Efter ytterligare någon vecka stod det dock klart att den dåvarande alliansregeringens fokus knappast var välfärden. Från dem kunde vi inte räkna med några större tillskott. Helt obegripligt, men det var ett faktum. 

I november tvingades därför majoriteten att gå fram med ytterligare besparingar och en skattehöjning. Borgfreden mellan opposition och majoritet hade då upphört. 

Jag kan inte låta bli att göra jämförelsen med den nuvarande regeringens insatser under pandemin. Statsbidragen och stöden till välfärden har avlöst varandra. Den kommunala ekonomin har gått helskinnad och till och med stärkt ur denna kris. 

Den senaste skatteprognosen från Sveriges Kommuner och Regioner, SKR, innehöll rejäla uppskrivningar av skatteintäkterna, delvis påverkat av den offensiva budget som regeringen la i september. Det innebär att vi i Kalmar nu kan presentera en budget som på riktigt gör skillnad för Kalmar. Stora satsningar på både välfärd och trygghet. Jag vågar inte tänka på hur budgetförutsättningarna hade sett ut om vi hade haft en moderat finansminister också i denna kris eller under de senaste åren. 

Och hur går det nu för Kalmar? Väldigt bra! Vi har precis invigt ett helt nytt universitetsbygge mitt i centrala Kalmar. Den största statliga investeringen sedan Ölandsbron. Arbetslösheten faller kraftigt och näringslivet investerar rejält. Den kommunala ekonomin är riktigt god och Kalmar förknippas inte längre med kris, snarare tvärtom. Med det vill jag säga två saker. 

Vi ska vara väldigt glada för att vi har Magdalena Andersson. Och det går att påverka och vända utvecklingen för en kommun som har en riktigt tuff utveckling. 

  Johan Persson är socialdemokrat och kommunstyrelsens ordförande i Kalmar