Johan Hall: Klimattoppmöte måste ta rättvis omställning på allvar

När höstens klimattoppmöte (COP 30) inleds i Brasilien är det nio år sedan Parisavtalet trädde i kraft, det avtal då världens länder satte som mål att hålla temperaturökningen så långt som möjligt under två grader, helst inte över 1,5. En sak är klar redan nu; det målet står vi långt ifrån att nå.  Enligt FNs miljöprogram UNEP pekar nuvarande utveckling i stället mot en uppvärmning på mellan 2,6 och tre grader. Och om vi inte lyckas vända utvecklingen kommer den inte att stanna där. Det krävs alltså ytterligare utsläppsminskningar. Hur det ska gå till, och hur omställningens sociala och ekonomiska effekter ska hanteras, är utgångspunkten när världens länder möts i Brasilien i november. 

I och med Parisavtalet använder sig FN av en ny metod för att minska utsläppen av växthusgaser; I stället för att besluta om hur mycket enskilda länder ska minska sina utsläpp och i vilken takt enades man i Paris om det gemensamma målet om att hålla den globala temperaturstegringen så långt som möjligt under två grader med ambitionen att inte överstiga 1,5 grader. I praktiken innebär det att de globala utsläppen måste nå netto-noll utsläpp runt mitten av seklet. Vid COP-28 i Dubai 2023 presenterades en första granskning av hur ländernas åtagande förhåller sig till Parisavtalet. Den visade att de globala utsläppen måste nå sin topp senast 2025 för att 1,5 gradersmålet ska vara möjligt. Redan 2030 måste utsläppen ha minskat med 43 procent jämfört med 2019.   

Samma år, 2023, presenterade FNs miljökonvention (UNFCCC) dock en rapport som visade att de globala utsläppen i stället förväntas öka med åtta procent till 2030. Det var visserligen en förbättring från tidigare klimatplaner men långt ifrån de minskningar som kommer att krävas. 

Att hejda klimatförändringarna förutsätter att vi också hanterar omställningens ekonomiska och sociala effekter.

Då klimatförändringarna har uppstått som en följd av industrialiseringen krävs en omfattande strukturomvandling för att lyckas. Det finns teknik och kunskap för detta men det är inte enbart en teknisk fråga. Att hejda klimatförändringarna förutsätter att vi också hanterar omställningens ekonomiska och sociala effekter. 

När FNs arbetsmarknadsorgan (ILO) häromåret presenterade en rapport om rättvis omställning menade man att den gröna omställningen skulle skapa 100 miljoner nya jobb världen över. Samtidigt förutspådde man att 80 miljoner jobb skulle försvinna. På det stora hela ser det således positivt ut då det innebär 20 miljoner fler jobb än i dag. 

Samtidigt pekade de på tre utmaningar. För det första uppstår de nya jobben inte nödvändigtvis på de platser där jobb försvinner. För det andra är det heller inte så att den kompetens och kunskap som efterfrågas för de nya jobben behöver vara densamma som de som förlorar jobb har i dag. För det tredje kan det vara så att de nya jobben inte uppstår samtidigt som jobb försvinner. Detta illustrerar varför fackföreningsrörelsen lägger så mycket vikt vid att betona kravet på en rättvis omställning. Man står tydligt bakom Parisavtalets klimatmål och ser positivt på möjligheterna att skapa nya gröna jobb med goda arbetsvillkor men är inte naiv och tror inte att det sker genom en osynlig hand.  

Inför förhandlingarna om Parisavtalet krävde Världsfacket (ITUC) att rättvis omställning skulle ingå i avtalet, vilket också blev resultatet. Begreppet har sedan nått större förståelse och nu uttalar även grupper utanför fackföreningsrörelsen sympati för kravet. Det presenteras forskning och arrangeras en mängd seminarier och konferenser världen över med fokus på rättvis omställning. Utan att förringa värdet av dessa är det nu hög tid att ta ytterligare steg. Ett sådant avgörande steg vore att länderna i sina åtaganden (NDC) inför Brasilien-mötet visar hur de ska lyckas förena sina utsläppsminskningar med en hög sysselsättning och bra jobb med goda löner och arbetsvillkor. Från fackföreningsrörelsen bidrar vi gärna i diskussioner och förhandlingar med såväl stater som arbetsgivare om hur en rättvis omställning kan ske i våra länder. Vid höstens COP-möte i Brasilien vill vi se att världens länder presenterar planer för hur de ska hejda klimatförändringarna liksom strategier för en omställning som leder till ekonomiska och sociala förbättringar.  

Johan Hall är utredare vid LOs internationella enhet

Länkar:
General Discussion Committee on a Just Transition | International Labour Organization
Hur går det globala klimatarbetet?
Därför gick det så fel i Köpenhamn – Aktuell Hållbarhet
Emissions Gap Report 2024 (unep.org)