Johan Enfeldt: S måste använda SKR som verktyg mot marknadslösningar i välfärden
Precis före jul skickade Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) en hemställan till regeringen om åtgärder mot välfärdsbrottslighet inom hälso- och sjukvården. Regeringen agerade snabbt. Inspektionen för Vård och Omsorg (IVO), myndigheten som egentligen ska ägna sig åt tillsyn av hur vård och omsorg fungerar, blir nu också en myndighet för att motverka brottslighet. Samma sak har hänt med tre myndigheter på skolans område. Välfärdsbrottsligheten kostar inte bara direkta pengar utan slukar också allt mer kontrollresurser.
I LOs rapport ”Välfärdsgapet” från i december visade vi exempel på hur snabbt statens kontrollbyråkrati vuxit på skolans område. Samma utveckling ser vi i kommuner och regioner. I rapporten ”Välfärdsgapet” har vi analyserat SKRs egna siffror och kan konstatera att administrationen i kommuner och regioner de senaste tio åren vuxit med 25 000 (!) fler tjänster än vad som vore motiverat av befolkningsökningen. Att marknadslösningarna är en starkt bidragande faktor understryks av siffror från SCB. På bara sju år mellan 2014 och 2021 ökade antalet inköpare och jurister i svenska kommuner med 60 procent! Personalförstärkningen, som sannolik är unik i offentlig verksamhet, menar vi är driven av att marknadslösningarna kräver allt mer kontroll och därmed juridisk kompetens. Pengarna till detta tas från välfärden.
Därför är det intressant att läsa vad SKRs ordförande Anders Henriksson (S), skrev till regeringen om välfärdsbrottsligheten. I hemställan räknar SKR upp en rad åtgärder som organisationen vill att staten ska vidta för att motverka välfärdsbrottslighet. Det handlar om alltifrån informationsdelning till fler kontroller och register. Om riskerna för att åtgärderna ska leda till ökade administration och högre kostnader skriver SKR att sådant i stora delar måste ”accepteras i syfte att motverka välfärdsbrottslighet”.
Stämmer det? Vem bestämmer att privata företag i välfärden är så viktiga att en växande och kostsam kontrollbyråkrati måste accepteras? Kunde inte en annan slutsats vara att i stället ifrågasätta marknadsinslagen? Det vore dock ett stort avsteg från hur SKR agerat på senare år.
Senast i oktober svarade SKR på en remiss om ett regeringsförslag om ett särskilt statsbidrag riktat till enbart privata vårdgivare som etablerar sig i glesbygd. Bättre förutsättningar för vinstdrivande privata företag än för den offentligt drivna vårdcentralen alltså. Signalen i remissen var tydlig – vården i glest befolkade områden ska privatiseras.
”Bra idé”, svarade SKR.
I stället för att bejaka marknadslösningar och acceptera ökade kostnader för kontroll och byråkrati borde SKR användas för att ifrågasätta privatiseringar och rikta strålkastarljuset på hur mycket skattepengar de kostar.
Johan Enfeldt
Att organisationen under åtta år med högerstyre gjorde sig känd för att värna privata utförare i välfärden är kanske inte så konstigt. Kanske inte heller att det tar tid att ”vända” en så pass stor organisation. Socialdemokraterna måste dock få den nya rödgröna majoriteten att byta spår. I stället för att bejaka marknadslösningar och acceptera ökade kostnader för kontroll och byråkrati borde SKR användas för att ifrågasätta privatiseringar och rikta strålkastarljuset på hur mycket skattepengar de kostar.
En del av marknadslösningarna har staten påtvingat kommuner och regioner genom lagar som LOV och friskolesystemet, andra kostsamma marknadsinslag har kommuner och regioner valt att införa helt själva, till exempel systemet med hyrpersonal i vården.
I rapporten ”Välfärdsgapet” visar vi hur enbart friskolesystemet och upphandling av hyrpersonal dränerar välfärden på tio miljarder årligen. Med tanke på att regeringen kallat en höjning av statsbidragen med 16 miljarder till hela kommun- och regionsektorn för en ”historiskt stor” satsning är det stora pengar.
Det krävs alltså mer politik i SKR. Mer socialdemokratisk politik. Samtidigt behövs en diskussion om SKRs roll. Ska organisationen sluta uppgörelser med regeringen och med Vårdföretagarna i annat än rena arbetsgivarfrågor? Ska SKR fortsätta som ideell förening med starkt begränsad insyn, eller är det dags att plocka fram Aida Hadžialićs uppmaning från sommaren 2021? Hon var då regionråd i opposition i Stockholm, och skrev:
”Offentlighetsprincipen borde naturligtvis gälla även för SKR. Det är en organisation som finansieras genom skattemedel och då är det naturligt att transparens ska gälla. All skattefinansierad verksamhet måste kunna ansvarsutkrävas. Särskilt när den har stor påverkan på välfärden.”
Socialdemokraterna behöver göra politisk verkstad av makten i SKR. Att ta tag i frågor om insyn, ansvarsutkrävande och organisationens syn på välfärdsmarknaderna vore rimliga första steg.
Johan Enfeldt
välfärdsutredare på LO
Fotnot: Det aktuella förslaget från regeringen finns i DS 2023:23. Aida Hadžialić skrev om SKR på Twitter.