Joanna Abrahamsson: Det här är ett brev till en död 13-åring
Barn i sjunde klass är i gränslandet. Barnsliga ena stunden. Kaxiga ibland. Det är långt kvar till vuxenlivet. Men för en pojke i Stockholm är det redan över.
Hej pojke, vi kan kalla dig så i det här brevet. Hur var ditt sommarlov? Hann du bada ordentligt trots att de varma dagarna var över redan i juni? Hur kände du inför sjuan? Ändå ett stort steg för de flesta. Fick du nya kläder för att byxorna blivit för korta? Träffade du nya klasskompisar?
I september anmäldes du försvunnen. Efter en tid hittades din kropp i en skogsdunge i Haninge utanför Stockholm. Någon hade gjort valet att skjuta ihjäl dig.
Pojke, samhället borde ha skyddat dig. Men när socialtjänst och skola saknar rätt resurser blir barn offer.
Förundersökningsledare och åklagare Lisa dos Santos sade så här om dig i ett pressmeddelande: ”Att mordoffret var i så ung ålder är i sig helt fruktansvärt och visar på ytterligare en dimension av det skoningslösa grova våldet. Nu arbetar vi för fullt med att utreda vad som har hänt.”
Strax innan du dog mördades två 14-åringar. Även de hade dumpats utomhus. Ingen vet än vad som hänt men det är klart att polisen undersöker kopplingar till gängkriminalitet. Unga killar utnyttjas som barnsoldater i ett gängkrig där människoliv inte betyder någonting.
Pojke, samhället borde ha skyddat dig. Men när socialtjänst och skola saknar rätt resurser blir barn offer. Det är oförlåtligt. Tiden för politikertjafs är över. Det är oväsentligt vilket parti som fallerade när och hur. Vilken statsminister som ska ställas till svars för vad. Barn mördas och mördar i Sverige.
Egentligen handlar det väl om att inte dumsnåla. Det är dyrt att sätta in resurser och då väntar vi. I slutändan blir det mycket kostsammare på alla sätt och vis.
Camila Salazar Atías, som arbetar med unga på Fryshuset i Stockholm, beskriver i en intervju med Svenska Dagbladet flera risker för att barn ska fastna i kriminalitet. Det finns barn som tidigt har tappat hoppet, vi möter barn som inte vågar drömma och tänker att de ska leva till de är 20 år. Ett sammanhang och delaktighet, ett fotbollslag eller en fritidsgård, spelar roll för att inte dras in i kriminalitet.
Enligt Camila behöver samhället jobba ännu tidigare med barn i riskzonen. Det finns politiska förslag om att erbjuda föräldrar i utsatta områden stöd redan inom ramen för BVC-programmet. Börja ännu tidigare tycker hon. Stötta föräldrar redan innan barnet är fött, när man ser att de har det behovet – och håll i. Lägg resurser tidigt om man ser att barn börjar ha riskbeteenden. Egentligen handlar det väl om att inte dumsnåla. Det är dyrt att sätta in resurser och då väntar vi. I slutändan blir det mycket kostsammare på alla sätt och vis.
Pojke, tänk om du dog för att vuxna dumsnålade. Så ovärdigt och så onödigt. Barn ska inte skjutas ihjäl i kriminella uppgörelser. De ska tramsa, växa ur skorna och göra läxor. Alla partier måste lägga stridsyxan åt sidan nu och lösa situationen. Du och dina döda generationskamrater förtjänar upprättelse. Det får inte hända fler barn.
Vila i frid fina pojke.
Joanna Abrahamsson är socialdemokrat i Stockholm och tidigare politiskt anställd i regeringskansliet och EU-parlamentet
