Jimmy Jansson: Känsla äter strategi till frukost 

Höstens turbulens i riksdagen är inte ett tecken på trasig demokrati. Det är inte ett skäl att se över valsystem och riksdagsspärrar för att partier har svårt att komma överens. Vad som dock kan vara ett problem är känslan av att inte tillhöra den skara medborgare som lyssnas på.

Bilden av att regeringen är den som får sin vilja igenom är skadskjuten i Sverige. Men regeringen bär ändå ansvaret. I en tid när stora politiska partier inte är tillräckligt stora för att få proportionellt genomslag och när riktigt små partier upplevs få orimligt stort inflytande skapas misstro.

Känslan av att vara en osedd medborgare, trots hyggligt ställt ibland, och svårigheten att utkräva ansvar, gör att en arbetare eller löntagare kan vända arbetarepartiet ryggen och rösta mot egna intressen. 

Exempelvis känslan när skolan är oförmögen att säkerställa studiero på grund av någon enstaka elev som behöver stöd. Att man inte får flytta på mobbaren, utan i stället ska inkludera. Kraven på föräldrarna? Tafattheten i samhällets olika delar. Många är trötta på den.

Hur kan förtyck i hederns namn få fäste? Vad hände med ta seden dit man kommer? Hur trovärdig är kampen mot ojämställdhet om den i hederns namn tolereras? Det väcker misstro. 

Inte konstigt att tilltron sviktar när ungdomen som ska flytta hemifrån eller pensionären som jobbat ett helt liv bara kan drömma om en nyproducerad hyresrätt, samtidigt som den som har försörjningsstöd och inte betalat en skattekrona kan få bo där. Fusket på bostadsmarknaden och med bidrag är stort. Vad hände med gör din plikt och kräv din rätt?

Eller att arbetslöshet, trångboddhet och segregation tillåtits växa fram. Med sina följdverkningar. Skjutningar, rån och bilbränder. Relativ fattigdom. Varför har inte ”systemet” reagerat i tid? Det stärker inte förtroende. 

När känslan är att behöva backa undan och avstå utan att själv ha uppnått tillräcklig nivå av trygghet, trots hårt arbete, då sviktar viljan att vara solidarisk. När vi har råd med nya fängelser och fler poliser, miljoner i placering av ungdomar på institution men inte en skaplig a-kassa, dräglig pension, mindre skolklass eller kortare vårdkö.

Då kan det vara lätt att längta till ett förr som aldrig helt funnits. Att önska hårdare tag och ”rättvisa” för egen del. En socialdemokrati som ser detta, förstår detta, och formulerar svar kan bli stor nog att vara relevant och få igenom politik. Men, känsla äter strategi till frukost. 

Magdalena har med kongressen i ryggen och höstens turbulens en god chans. Missa inte den. Ta plats. Sätt agendan. Du har ditt parti med dig. Inte minst i Eskilstuna.

Jimmy Jansson (S) är kommunstyrelsens ordförande i Eskilstuna