Jenny Åkervall: Vi måste prata om de unga männen

Dagen före valet såg jag ett inslag på nyheterna där ovannämnda högerpopulist, Javier Milei, vevade vilt med ett basebollträ mot en miniatyrkopia av den argentinska centralbanken. Han gick fullständigt lös på byggnaden, bankade urskillningslöst som en vettlös galning.

I ett annat klipp poserar presidentkandidaten på en scen med en motorsåg som skulle illustrera hur mycket han skulle skära i de offentliga utgifterna. Publiken bestod av ett hav av upphetsade unga män, Mileis främsta supportrar. En av dem intervjuades. ”Jämställdheten har gått för långt” var en fras som dröjde sig kvar hos mig.

Det är lätt att som svensk vara förnumstig i sådana här sammanhang. Att tro att något liknande aldrig skulle kunna ske i Sverige. Då är det hög tid att tänka om.

De missnöjda unga männen finns även här i Sverige – och de är i stort behov av vår uppmärksamhet.

De unga tror inte på politiken och på att politiken kan göra skillnad – helt enkelt för att de inte har upplevt några större politiska projekt under sin livstid, i alla fall inga som inneburit några förbättringar för dem.

Det kommer allt fler rapporter som visar att unga i Sverige mår allt sämre och saknar framtidstro. Lägst framtidstro har de unga männen. Dessutom blir unga i Sverige alltmer skeptiska till samhällsinstitutioner, politiska partier inte minst. De unga tror inte på politiken och på att politiken kan göra skillnad – helt enkelt för att de inte har upplevt några större politiska projekt under sin livstid, i alla fall inga som inneburit några förbättringar för dem.

Tvärtom, det mesta har blivit sämre. Ökade ekonomiska klyftor tillsammans med allt fler nyliberala privatiseringar har slagit hårt mot de unga. En marknadsskola som segregerat och försämrat, snarare än jämnat ut livschanser. En skev bostadsmarknad. Ökad otrygghet på arbetsmarknaden och urholkade offentliga försäkringssystem. Nu möter de unga dessutom en mycket osäker framtid med krig, klimatkris, sprängningar och skjutningar och tuffa ekonomiska tider.

Många av de samhällsproblem vi ser idag drabbar dessutom pojkar relativt hårdare. Dagens skolsystem gör att pojkar riskerar att hamna efter. De senaste åren presterar tjejer bättre än killar i alla ämnen. Tjejer studerar också i högre utsträckning vidare på högskolan samtidigt som vi ser att män utan gymnasieexamen har lättare att hamna i ett socialt utanförskap och känna sig ratade av samhället.

Lågutbildade män har dessutom svårare att bilda familj och självmordsförsök är vanligare i den gruppen. Lägg till det en vilsenhet i jämställdhetsdebatten, där den nya mansrollen gissningsvis kan upplevas som svårmanövrerad och kluven, vilket riskerar att förstärka känslan av misslyckande och att omgivningen inte förstår.

Populistiska högerextrema krafter varit snabba att exploatera de unga männens missnöje. Det gäller i Argentina och det gäller i Sverige.

Populistiska högerextrema krafter varit snabba att exploatera de unga männens missnöje. Det gäller i Argentina och det gäller i Sverige. Vi vet också att högern och SD varit framgångsrika med att slå mynt av otryggheten och ungas upplevelse av att samhället sviker. I Sverige har vi en långsiktig trend där unga röstat mer höger för varje generation. Samtidigt har stödet för Socialdemokraterna bland unga fallit från 30 procent till 20 procent.

Jag vet att det redan pågår ett intensivt arbete inom socialdemokratin att adressera just dessa frågor och det känns mycket hoppfullt. Vi behöver vinna de unga åter och vi behöver rikta särskild uppmärksamhet till de unga männen och vi har inte en dag att förlora.

Jenny Åkervall är chefredaktör för Aktuellt i Politiken