Jenny Åkervall: Dags att göra det ”omöjliga”

Opinionssiffrorna för Socialdemokraterna slår idel nya rekord. Magdalena Andersson är omåttligt populär och allt fler väljare verkar ha genomskådat Tidögängets ihålighet och oförmåga att regera Sverige. 

modet att presentera politiska reformer som på ett avgörande sätt förändrar maktstrukturerna i samhället

Ändå är det något som fattas mig i politiken. En längtan efter en handlingskraft som har varit socialdemokratins signum och som har lagt grunden till vår samhällsmodell där jämlikhet står i centrum. Mer av modet att presentera politiska reformer som på ett avgörande sätt förändrar maktstrukturerna i samhället.

Längtan gör sig påmind när jag läser boken ”Kläda blodig skjorta” om barnafödandet i Sverige under 150 år, där makarnas Myrdals genomgripande välfärdsreformer omnämns. Det var reformer som kom att prägla det svenska folkhemmet. 

Det behövde födas fler barn. Vad göra? Lösningen hette en radikal socialpolitik, omfattande insatser för att producera bostäder, införandet av en fri mödra- och barnhälsovård, det generella barnbidraget och barnrikeshusen, en föregångare till förskolorna. Saker som uppfattades som närmast utopiska och främmande när de presenterades, men som vi idag tar för givet.

Längtan gör sig påmind när jag lyssnar på min kollega Anne-Marie Lindgren berätta om kursgården Bommerviks historia. Året var 1937 och SSU saknade en förbundsskola. Vad göra? Jo, man skramlade helt enkelt ihop pengar, fick ihop den för tiden hissnande summan 127 000 kronor och köpte gården av överklassen.

Längtan gör sig också påmind när jag läser en artikel i DN om kooperationens födelse. Visionerna är från början stora och samhällsomvälvande, och Kooperativa förbundet (KF) kom att bli en central aktör i samhällsbygget och moderniseringen av Sverige. De första åren var besvärliga men det hindrade inte kooperationen.

Fabrikanterna vägrade leverera livsmedel till Konsumbutikerna. Vad göra? Lösningen blir att starta egna industrier. 1924 startar förbundet ett eget arkitektkontor. Reklamen skapas av den egna annonsbyrån Svea. Kooperationen behövde butikslokaler. Vad göra? Det upphandlades mark och byggdes Domusvaruhus över hela landet.

Det är handlingskraften och de stora greppen som jag fastnar för. Djärvheten att ta lägga fram politiska förslag och lösningar som kan göra skillnad. 

för lite av stora samhällsomvälvande reformer

Det finns massor av bra S-politik. Men tyvärr allt för lite av stora samhällsomvälvande reformer som på ett avgörande vis rubbar maktbalanserna: över- och underordningen. 

Det gäller all politik. Det är för mycket finkalibrering. För mycket viftande med fingret i luften och för mycket anpassning till en samhällsutveckling som efter 40 år av nyliberalism och borgerlig problembeskrivning präglas av snabbt växande ekonomiska klyftor, urholkning av välfärden, privatiseringar och ökad ojämlikhet. Förflyttningar av makt och förändringar av strukturer som har skett och som betraktas som ”omöjliga” att ta tillbaka.

Privatiseringar och utförsäljningar, skattelättnader och bekvämligheter för de välbeställda som politiken tycks dra sig för att rubba på. Kanske ibland också ett överdrivet stort ansvarstagande från i synnerhet Socialdemokraterna. Visst har partiet skärpt tonen mot friskolorna och vinstjakten avsevärt. Men politiken har ändå präglats av en ”duktighet” och anpassning till rådande normer, där man ibland lägger för stort fokus på byråkratiska hinder och alla om och men.

Jag vill ändå inte tro att de stora reformernas politik tillhör en svunnen tid. Vi behöver en politik som rubbar maktbalanserna. Nu mer än någonsin.

Straffskärpningar för partyknarkare är viktiga och bra. Men det är inget som i grunden kommer att rucka på det klassamhälle som har vuxit fram i spåren av privatiseringar, utförsäljningar av det gemensamma, marknadiseringen, de snabbt ökande klyftorna i Sverige, gynnandet av de förmögna och framför allt kapitalstarka människorna som är resultatet efter snart 20 år av en högermajoritet i riksdagen.

Därför hoppas jag att den process som partiet nu är mitt uppe i verkligen ska leda till en helt ny samhällsanalys och reformer som verkligen kan förändra orättvisorna i samhället. Jag hoppas att socialdemokratin har modet att gå till val på ett ambitiöst reformprogram.

För vi behöver återta kontrollen över samhällsutvecklingen. Bostadsmarknaden, sjukvården, skolan, klimatet, energisektorn och infrastrukturen känns som givna områden att börja med.

Det finns en mängd idéer och reformförslag som allt för ofta reflexmässigt avfärdas:

En tandvårdsreform som gör att tänderna blir en del av kroppen också i ersättningssystemet

Förstaliga skolan och höj anslagen rejält för att ge varje elev samma chans – oavsett bakgrund och behov

Återta fastigheter för offentlig verksamhet – inte minst efter SBB-skandalen

Håll ihop tågbanan och tågdriften i ett och samma bolag – så att tågen kan få gå i tid och ta andelar av flyget

Förstatliga energiproduktionen i Sverige – för att säkerställa att vi får en stabil och effektiv energiförsörjning till låga priser

Höj radikalt skatten på kapital och höga inkomster – för att stärka rättvisan och bidra till att finansiera reformer

Inför gratis kollektivtrafik

Erbjud gratis mensskydd till alla som behöver 

Och ”Finska lådor” till nyblivna föräldrar

Jag säger som Mattias: Det kan gå!
Det ska gå.

Jenny Åkervall är chefredaktör