Jennie Nilsson: Det är illa, men det kan bli värre
I min föregående krönika i ”Aktuellt i Politiken” (januari) tog jag upp det faktum att bostaden är central i alla människors liv. Jag skrev då att bostadsbristen måste byggas bort, att det inte finns några genvägar. Nu fem månader senare tvingas jag tyvärr konstatera att utvecklingen går i rakt motsatt riktning.
Under de senaste veckorna har det kommit flera larmrapporter om utvecklingen av bostadsbyggandet. Byggstarterna av bostäder har enligt Byggfaktas byggstartsindikator (17 maj) fallit med 43 procent under de senaste tolv månaderna. SCB (25 maj) pekar på att byggstarterna av bostäder har fallit med 50 procent under det första kvartalet 2023, jämfört med samma period 2022. Man ska då vara medveten om att statistiken grundar sig på startbesked, inte på faktiska byggstarter, varför verkligheten sannolikt är värre än vad dessa siffror tyder på.
Boverket anger att det årliga behovet är strax över 60 000 nya bostäder fram till år 2030. Siffrorna ovan samt Byggföretagens prognos om endast 25 500 nya bostäder under 2023 manar till omedelbar handling. Om det inte görs något ackumuleras underskottet, behovet ökar då till nästan 100 000 nya bostäder nästa år och så riskerar det att fortsätta.
En kommande kris handlar inte enbart om bristen på bostäder utan även om en starkt negativ påverkan på sysselsättning och företag som inte klarar att upprätthålla sin verksamhet. Vi står inför att förlora en hel generation av byggnadsarbetare och dessutom många fler arbetstillfällen. Ofta sägs att varje sysselsatt byggnadsarbetare genererar ytterligare tre sysselsatta inom arbetsmarknaden som helhet. Med samma logik drar varje arbetslös byggnadsarbetare med sig ytterligare tre arbetslösa. Något måste göras och det måste göras nu, innan än mer omfattande varsel är ett faktum.
Det råder en bred enighet om situationens allvar. Boverket pekar på att man ser en kraftig inbromsning av bostadsbyggandet. Branschorganisationen Byggföretagen, Byggnads, GS-facket, Hyresgästföreningen och enskilda opinionsbildare kräver att det tillsätts någon form av kriskommission. Jag menar att det allvarliga läget kräver att vi gemensamt överväger alla möjliga lösningar. Lösningar måste stå över låsningar. Det finns historiska exempel på hur vi i Sverige hanterat andra allvarliga situationer genom ett brett ansvarstagande. Ett tydligt sådant är finanskrisen i början av 90-talet, då den borgerliga regeringen tillsammans med Socialdemokraterna agerade när marginalräntan höjdes till 500 procent. Ett annat exempel var när den socialdemokratiska regeringen bjöd in till bostadspolitiska samtal 2016.
Det är viktigt med långsiktiga spelregler så att branschen, kommunerna och staten kan agera gemensamt över tid. Vi socialdemokrater är beredda att medverka i ett arbete som syftar till att klargöra vilka åtgärder som är nödvändiga och kan få en bred uppslutning i riksdagen. Den gratis lunch som regeringen bjuder byggbranschen med flera på 13 juni kan i bästa fall ses som en god början. Men det får inte sluta där. Därför har vi föreslagit att regeringen samlar bransch, parter och politiken i en Bostadskommission för att på ett konstruktivt sätt gemensamt möta utmaningarna på såväl kort som lång sikt. Just nu är det illa, men det kan bli värre.
Jennie Nilsson är bostadspolitisk talesperson (S)
