Ja till gruvan i Kallak ett historiskt felsteg

När Karl-Petter Thorwaldsson sa att Socialdemokraterna ”älskar gruvor” menade han allvar: regeringen säger nu ja till den omtvistade gruvan i Kallak.

Sedan det brittiska gruvbolaget Beowulf Minings planer på att öppna en ny gruva i området blivit offentliga har processen omgärdats av protester. Det är viktigt att klargöra att detta är samisk mark. De var där först och regeringen måste respektera deras rätt att verka där och bedriva renskötsel.

Thorwaldsson hävdar att gruvan kommer kunna samverka med rennäringen i området, men både sametinget och FN ser det som omöjligt.

Att industrins intressen sätts före riksintressena för rennäring, naturvård och friluftsliv är inget nytt. Statligt ägda Sveaskog har länge avverkat stora arealer lavrik skog i Sápmi, vilket lett till brist på naturlig föda för renarna. Inom båda industrierna påstås att intressena för jobb och klimatomställning väger tyngre – men hur väl håller argumentet för gruvan i Kallak?

Gruvan i Kallak kommer bryta järnmalm, som det inte råder någon brist på i dag. Det är förvisso sant att det kommer behövas andra kritiska metaller för exempelvis solceller och batterier, men dagens fokus är helt fel. Omställningen handlar inte enbart om att minska utsläppen, den handlar lika mycket om att värna om miljön och acceptera att vi lever på en planet med begränsade resurser.

Det finns en övertro inom socialdemokratin på att vi bara behöver ersätta vår konsumtion med nya produkter. I stället måste vi röra oss mot en cirkulär ekonomi, där vi minskar vår förbrukning av energi och ändliga resurser.

Behöver verkligen alla ha en elbil i garaget, eller kan vi börja cykla mer? Och i de fall där vi inte kan förändra vårt beteende måste vi först och främst använda de resurser vi redan har mer effektivt.

Vi skulle kunna satsa stort på att utöka återvinningen av kritiska metaller och göra oss oberoende av att ständigt söka efter nya gruvfyndigheter.

Så tidigt som 2017 sa Länsstyrelsen i Norrbotten nej till gruvan i Kallak med motiveringen att gruvan inte är ”samhällsekonomiskt försvarbar ur ett långsiktigt hållbarhetsperspektiv”.

Troligen var fortfarande haveriet med Pajalagruvan färskt i minnet. Då rörde det sig om det kanadensiska företaget Northland Resources som också ville bryta järnmalm. Företaget lovade hundratals jobb, men gick 2014 i Sveriges största konkurs med skulder på 14 miljarder kronor, främst på grund av att priset på järnmalm sjönk.

Klimatomställningen kan fortfarande gå hand i hand med gröna långsiktiga jobb och samtidigt värna om miljön och mänskliga rättigheter.

Med gruvan i Kallak riskerar samma sak att hända igen. Beowulf Mining utlovar 500 arbetstillfällen och en miljard i skatteintäkter, men har inte redovisat några planer på hur gruvan ska finansieras. Samtidigt kom medieuppgifter om att mångmiljonbelopp skickats till ett dotterbolag som kopplas till offshorebolag i skatteparadis.

Även om gruvan blir lönsam kommer den endast vara verksam i maximalt 14 år. Det är tillräckligt länge för att lämna oåterkalleliga avtryck på miljön och rennäringen, men inte tillräckligt länge för att kunna ge långsiktiga jobb. Det är skamligt att företaget och näringsministern ger falska förhoppningar till en krisande kommun och ett svek mot de ungdomar som går ut gymnasiet och vill få trygga jobb i sin hemort.

Än är det inte för sent att tänka om, även om regeringen just nu går helt fel väg. Klimatomställningen kan fortfarande gå hand i hand med gröna långsiktiga jobb och samtidigt värna om miljön och mänskliga rättigheter.

Utländska gruvbolag kommer inte rädda oss, men politiken kan.

Alex Berglund, SSU Göteborg