Isabella Selling: Osäkra arbeten leder till osäkra socialförsäkringar

Sjukförsäkringen ska ge ett fullgott inkomstskydd när arbetsförmågan är nedsatt på grund av sjukdom. Alla bidrar till försäkringen, och har samma rätt till ersättning vid sjukdom. När den stora majoriteten medborgare har sin inkomst försäkrad i samma sjukförsäkring fungerar den också som en riskutjämning. En del grupper löper större risk att bli sjuka, och därmed fungerar alltså sjukförsäkringen som en solidarisk omfördelning mellan kvinnor och män, lågavlönade och högavlönade och mellan olika perioder i livet.

Utvecklingen på arbetsmarknaden med allt fler otrygga och osäkra anställningar har inneburit att det finns en växande grupp som har sämre tillgång till socialförsäkringarna. Inspektionen för socialförsäkringen (ISF) skriver i sin rapport 2023:3 ”Gigarbetare och socialförsäkringen – Om möjligheten att få ersättning vid sjukdom och föräldraskap” att osäkra arbetsförhållanden leder till osäkra försäkringsförhållanden.

Gigarbetare kan vara anställda, egenföretagare eller egenanställda. De är många gånger unga och/eller nya på arbetsmarknaden. Det här innebär att de arbetar på liknande sätt, men Försäkringskassan bedömer dem olika, på grund av deras oregelbundna arbete och organisering. Rapporten visar att gigarbetarna kvalificerar sig in i socialförsäkringen så länge deras arbete utförs i Sverige. Med andra ord tillhör de den arbetsbaserade försäkringen. Därefter blir bedömningen dock mer besvärlig. Reglerna för den sjukpenninggrundande inkomsten som ligger till grund för hur mycket pengar en kan få, är svåra att tillämpa. Det här eftersom det är svårt att få in de uppgifter som behövs och inkomsterna är flera och varierande. Det finns alltså en risk att den enskildes inkomstbortfall inte ersätts korrekt.

Om gigarbetaren omfattas av den svenska socialförsäkringen och har rätt till en sjukpenninggrundande inkomst ska arbetsförmågan sedan bedömas för att hen ska ha rätt till sjukpenning. Försäkringskassan skriver i sin arbetsrapport 2023:1 ”Lagändringar i sjukförsäkringen 1 februari 2022 – utveckling och möjliga effekter” att begreppet behovsanställd är nytt i socialförsäkringslagstiftningen. Med behovsanställd i socialförsäkringsbalkens mening avses en försäkrad som vid behov kallas in för att arbeta i en tidsbegränsad anställning eller som är anställd för att arbeta vid behov. De anställda gigarbetarnas situation liknar de behovsanställdas situation. Det här gör att utredarna på Försäkringskassan i många fall bedömer att anställda gigarbetare är just behovsanställda.

Lagändringen 1 februari 2022 innebär att arbetsförmågan ska bedömas mot behovsanställningen de första 90 dagarna om det kan antas att den försäkrade skulle ha förvärvsarbetat om hen inte hade blivit sjuk. Sjukpenningen ska inte heller begränsas till det högsta belopp som kan betalas ut till den som är arbetslös. Vilket tidigare var fallet. Syftet med ändringarna var att anpassa lagstiftningen till de förhållanden som råder på arbetsmarknaden i dag. Tanken är att behovsanställda ska få ett bättre försäkringsskydd.

Försäkringskassans rapport visar att det är en förhållandevis liten grupp som har bedömts vara behovsanställda under de första månaderna efter lagändringen. Närmare bestämt 664 individer, vilket motsvarat ungefär 0,3 promille av alla sjukfall som blivit minst 30 dagar. En ökning av antalet sjukskrivna gigarbetare har man alltså inte kunnat se. ISF och Försäkringskassan för ett resonemang att de eventuellt inte känner till sina rättigheter eller upplever att de inte har råd att avstå från att arbeta. Tidigare studier har nämligen visat att tillfälligt anställda är obenägna att sjukskriva sig och att de upplever att de inte har råd att sjukskriva sig.

Slutsatsen som kan dras av ovan är att det inte finns några barriärer i lagstiftningen som gör att gigarbetare inte omfattas av de arbetsbaserade förmånerna i socialförsäkringsbalken. Däremot innebär deras oregelbundna arbete att deras möjlighet att få ersättning är komplicerad eftersom det är svårt att förutse kommande uppdrag. Trots lagändring.

ISF landar i resonemanget att osäkra arbetsförhållanden leder till osäkra försäkringsförhållanden. Alla som bidrar till att finansiera socialförsäkringen ska också kunna få ta del av den när man behöver. Det behöver därför finnas ett fungerande samspel mellan hur socialförsäkringen är konstruerad och arbetsmarknaden. Om detta samspel inte fungerar riskerar vissa grupper att stå utanför eller inte täckas tillräckligt av försäkringen vilket kan senare kan påverka socialförsäkringssystemets legitimitet.

Socialförsäkringarnas utformning får inte underlätta för arbetsgivare att anställa på osäkra villkor. LOs första prioritet är att alla ska ha trygga anställningar. Samtidigt måste gruppen med otrygga anställningar ha ett rimligt socialförsäkringsskydd. Sjukförsäkringen är viktig för att hålla ihop samhället och grundläggande för vår tillit till hela välfärdsstaten. Vi måste kunna lita på att den trygghet vi betalt för, via sjukförsäkringsavgiften, verkligen finns där den dagen vi behöver den. Den som blir sjuk och inte kan arbeta ska inte bli fattig. Ekonomisk trygghet är en rättighet. Men otryggheten för osäkra anställningar kan inte lösas inom socialförsäkringen. En anpassning av socialförsäkringen kan innebära att osäkra arbetsvillkor legitimeras. Problemen på arbetsmarknaden måste i första hand åtgärdas.

Isabella Selling är utredare vid enheten för samhällspolitik, LO