Ida Karkiainen: Hotet mot demokratin allt bredare
Ordet är fritt. Det kan vi tacka tryckfrihetsförordningen för. En av Sveriges grundlagar som med sina mer än 250 år är världens äldsta tryckfrihetsförordning. Den tillkom år 1766 och syftar till att ”säkerställa ett fritt meningsutbyte, en fri och allsidig upplysning och ett fritt konstnärligt skapande”. Ett annat syfte vid den tiden var att begränsa den då koncentrerade makten som tillföll samhällets välbärgade. Det var på hattarnas och mössornas tid, då mössorna var det parti som kämpade mest för tryckfriheten för att de ville få insyn i makthavarnas handlingar.
För några dagar sedan stod det klart att FN-organet Unesco upptar grundlagen som världsminne efter att både Riksarkivet och Kungliga biblioteket skickat in nomineringen för något år sedan.
Nu över 250 år senare är ordet fortfarande fritt. Den tekniska utvecklingen har också gjort att fler människor än någonsin förr kan nå stor spridning med sina ord. Det är en förmån, en fantastisk utveckling, en möjlighet. Men utvecklingen har sina baksidor. Hat, hot, lögner och konspirationsteorier sprider sig snabbt. I strid med den ursprungliga grunden för tryckfrihetsförordningen, i strid med idén om det fria meningsutbytet använder vissa sina fria ord för att tysta andra. I skydd av anonymitet går de långt i hatet mot och hotet av sina meningsmotståndare, så långt så att journalister, politiker, debattörer och tjänstemän inte finner någon annan råd än att tystna. Det är djupt problematiskt för demokratin.
För några veckor sedan besökte säkerhetspolisen oss i riksdagen under ett sammanträde med konstitutionsutskottet för att berätta om sin senaste årsberättelse. Där pekar de på att ”det bredare hotet mot demokratin blir allt mer framträdande” och beskriver hur verksamheter i det fördolda verkar för att omkullkasta samhället och vår demokrati. Säpo skriver bland annat följande: ”Extrema idéer och antistatliga narrativ har fått fäste i ett bredare samhällsskikt. Det här är något som utnyttjas av såväl våldsbejakande extremister som främmande makt.” Vidare kommenterar Säpo att ”konspirationsteorier i sig är inte brottsliga, och ett motstånd mot etablissemanget har så gott som alltid funnits. Men de sprider ett narrativ som kan bidra till ett eroderat förtroende för samhället och dess institutioner. Det kan i sin tur vara säkerhetshotande. Det såg vi exempel på vid stormningen av Kapitolium i USA 2021 och tillslaget i Tyskland 2022, där det finns misstankar om en planerad statskupp.”
Därför är det djupt oroväckande när Sverigedemokraterna sprider narrativen om att ”svenskarna är på väg att bli en minoritet i sitt eget land”, ”det pågår en islamisering.”, ”kulturkriget har börjat”, ”storstädningen av Myndighetssverige fortsätter”. För att nämna några citat. Och samtidigt som Sverigedemokraterna ohämmat sprider budskap som är direkt fascistiska konspirationsteorier om ett pågående folkutbyte eller förekomsten av en djup stat, är regeringspartierna tysta.
Mängden manipulerade budskap kommer knappast minska. Propaganda med avsikt att splittra och skapa rädsla för att rädslan i sin tur ska få dig att välja en viss typ av politik kommer sannolikt öka. Det är en lågintensiv krigsföring mot demokratin.
Ordet är fortfarande fritt, men med frihet kommer ansvar. Orden vi använder i det politiska samtalet har betydelse. De behöver väljas med omsorg. De behöver användas för att vitalisera det demokratiska samtalet, inte för att tysta meningsmotståndare eller skrämma folk till lydnad.
Ida Karkiainen (S) är ordförande i konstitutionsutskottet
