Hög tid att vässa funktionshinderpolitiken

Per-Olof Sjöö, Linda Palmetzhofer, Annika Strandhäll och Adnan Habibija sitter alla i arbetsgruppen”Ett hållbart och utvecklande arbetsliv för alla”.

Vi lever i en tid med svåra utmaningar. En sådan är att de ekonomiska klyftorna har skenat mer i Sverige än i andra västländer de senaste decennierna. Socialdemokraternas nya policyutvecklingsprojekt med elva arbetsgrupper är därför välbehövligt. Utvecklingen behöver vändas genom ambitiös och genomtänkt politik för 2030-talet.

Vi i arbetsgruppen ”Ett hållbart och utvecklande arbetsliv för alla” kommer att vrida och vända på olika stenar som rör arbetslivet och lansera förslag som kan stärka samhällsgemenskapen. Vi ser särskilt fram emot att lära av experter från akademin, myndigheter, civilsamhället och fackföreningsrörelsen, men även av partiaktiva runtom i landet.

Vi har särskilt pekat ut tre områden som behöver analyseras mer. För att alla i vårt samhälle ska kunna ha ett hållbart arbetsliv måste, för det första, tryggheten på jobbet säkras. Vår bestämda uppfattning är att ingen ska behöva bli sjuk, skadas eller dö av sitt jobb. Men även anställningarna i sig måste vara trygga. Trygghet skapas inte om anställningen eller arbetstimmarna enkelt kan strypas av arbetsgivaren.

Men de som av olika skäl inte kan jobba fullt ut eller inte alls får inte glömmas bort av samhället. Det leder oss in i vårt andra analysområde, nämligen inkomsttrygghet vid sjukdom och arbetslöshet. Våra trygghetssystem har urholkats under lång tid, vilket spätt på inkomstskillnaderna och gjort att ersättningarna hamnar allt längre ned i internationella jämförelser. Vi avser att lämna förslag som utjämnar orättvisor och så att fler får förutsättningar att arbeta efter sin förmåga. Man ska inte behöva bli fattig för att man blir sjuk eller slits ut, har en funktionsnedsättning eller blir av med sitt jobb.

För oss är det uppenbart att socialdemokratin behöver göra ett större omtag kring arbetsmarknadspolitiken.

Vårt tredje område handlar om hur vi skapar en inkluderande arbetsmarknad. Sverige har länge haft en hög arbetslöshet med stora grupper utanför arbetslivet och samhällsgemenskapen. Långtidsarbetslöshet är ett slöseri med mänskliga resurser med negativa hälsoeffekter, men även sociala och socioekonomiska konsekvenser. För oss är det uppenbart att socialdemokratin behöver göra ett större omtag kring arbetsmarknadspolitiken.

I den här artikeln fokuserar vi på en grupp som har svårt att etablera sig och utvecklas på arbetsmarknaden, nämligen personer med funktionsnedsättning. Bland funktionsnedsatta med nedsatt arbetsförmåga var sysselsättningsgraden 44 procent år 2022, enligt en ny SCB-rapport. I övrigt var andelen 81 procent. Arbetslösheten låg på 20 procent, vilket kan jämföras med åtta procent för dem utan funktionsnedsättning. 53 000 personer med funktionsnedsättning är inskrivna vid Arbetsförmedlingen, varav två tredjedelar är långtidsarbetslösa. Det motsvarar en fjärdedel av alla långtidsarbetslösa.

SCBs rapport visar även att (den heterogena) gruppen möter en utbredd diskriminering, inte minst i rekryteringsprocesser. Andra studier har även visat att många av dem med funktionsnedsättning som lyckats få jobb är överkvalificerade för de jobb som de har.

Man kan tycka att staten borde ta ledartröjan och bereda plats för personer med funktionsnedsättning, i synnerhet då många myndigheter har goda förutsättningar för detta i form av jobb som utredare, statistiker, kommunikatörer, administratörer, receptionister, kundtjänstpersonal och tolkar – jobb som, med rätt stöd och anpassningar, kan vara väl lämpade för personer med exempelvis rörelsehinder, hörselskador och synskador.

Om staten hade erbjudit jobb för personer med nedsatt arbetsförmåga på en proportionerlig nivå hade långtidsarbetslösheten bland gruppen kunnat halveras.

Vi slås dock av underrepresentationen av personer med funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga i statlig sektor. Endast 2,9 procent av dessa jobbar inom staten. Det kan jämföras med 6,3 procents sysselsatta i sektorn bland dem utan funktionsnedsättning. Med andra ord, om staten hade erbjudit jobb för personer med nedsatt arbetsförmåga på en proportionerlig nivå hade långtidsarbetslösheten bland gruppen kunnat halveras.

Trots de stora utmaningarna presenteras få politiska initiativ för att förbättra situationen för personer med funktionsnedsättning. Faktum är att stödet har försvagats på senare år. Till stor del beror det på att omfattande neddragningar gjorts, och fortsätter att göras, på Arbetsförmedlingen. ”Insatser för personer med funktionsnedsättning berörs ej av denna omläggning” stod det under Januariavtalets punkt 18 ”Arbetsförmedlingen reformeras i grunden”. Men ändå har antalet lönebidrag för personer med funktionsnedsättning minskat med mer än 10 000 under förra mandatperioden, och antalet beviljade bidrag för hjälpmedel på arbetsplatsen och personligt biträde har sjunkit till bottennivåer. Specialister på myndigheten har fått sluta, kontaktvägar har brutits och ledtiderna har förlängts.

Det är hög tid att S vässar sin funktionshinderpolitik.

Samhällsgemenskap kommer aldrig kunna nås om de svagaste i samhället lämnas åt sitt öde. Det är hög tid att S vässar sin funktionshinderpolitik. I dialog med experter från funktionshinderorganisationer och myndigheter planerar vår arbetsgrupp att vrida och vända på några stenar som kan stärka funktionsnedsattas möjligheter på arbetsmarknaden. Vi tar tacksamt emot dina inspel!

Annika Strandhäll

riksdagsledamot (S) och ordförande för S-kvinnor, sammankallande för arbetsgruppen ”Ett hållbart och utvecklande arbetsliv för alla”

Per-Olof Sjöö

förbundsordförande GS-facket

Linda Palmetzhofer

förbundsordförande Handelsanställdas förbund

Adnan Habibija

LO-utredare och arbetsgruppens sekreterare

Kontakta arbetsgruppen via: [email protected]