Annons:
Annons:

Helén Pettersson: Dags för samling i rörelsen

För många år sedan fick jag för mig att börja röja fram ett nytt trädgårdsland på gården där min mamma bor. Jag hade köpt en ny trimmer, som jag med mycket möda lyckades starta, och sedan gick jag loss på gammalt gräs och brännässlor. Efter en stund dök en farbror från byn upp på sin cykel, lockad av det nya, obekanta ljudet från vår gård. Han stod länge och kikade på vad jag höll på med, och frågade vad som var på gång.

”Jag tänkte göra en örtträdgård”, svarade jag.

”Jaha. Ska du ha nån studiecirkel med oss i byn om det sen då?”

Detta var långt före jag blev ordförande för ABF. Det var ett naturligt antagande och en normal fundering. Någon i byn höll på att lära sig något nytt – då vore ju det enda rimliga att fråga om fler i byn vill vara med på kunskapsresan.

Det borde vara lika självklart i dag. Är det någon gång vi behöver bilda oss tillsammans med de vi bor nära så är det nu. Prata om det som händer i världen och diskutera hur vi möter den nya verkligheten. Jag tänker att vi som arbetarrörelse kan och ska vara med och uppmuntra till det.

Det är dags att plocka fram folkrörelsepartiet och gömma undan kampanjapparaten detta valår.

Vi behöver gå ut och knacka dörr och fråga människor hur de mår. Hur man har det i vår tid. Om det känns oroligt. Om det är något man vill lära sig. Om man vill hjälpa till med något för att stötta Ukraina och de flyktingar som nu anländer till Sverige varje dag.

Efter två år i pandemin är det många som inte mår bra av den långa isoleringen. Återgången från ensam till grupp är för många lika svår som de första restriktionerna som gav ensamheten. När det då bryter ut ett krig i vårt närområde blir det inte enklare, och rädslorna växer. Det behöver vi prata med andra om. Och precis det kan och ska vi hjälpa till med.

Vi behöver vara motorn i att anordna samtalskvällar i bostadsområden och byar. Starta studiecirklar i till exempel hemberedskap. Hjälpa till att öppna samtalen om hur beredskapen ser ut vid till exempel längre elavbrott. Det är något vi borde prata mer om, oavsett utrikespolitiskt säkerhetsläge – klimatförändringarna har överlag gjort oss mer sårbara. Enkla inventeringar i vilka som har vedspis, brunnsvatten, kallförråd i byarna. En plan för hur man klarar sanitet, vattenförsörjning och matlagning i bostadsområden. En koll på vilka som lever ensamma och vilka som behöver hjälp om krisen kommer.

Att starta studiecirklar i utrikespolitik och säkerhetspolitik är också ett sätt att ge människor möjlighet till kunskap, och tillfälle att samtala med andra om världsutvecklingen. Ett sätt att bygga gemenskap.

Om partiet och ABF lokalt sätter sig ner och gör en liten lista på vad vi kan göra tillsammans i form av föreläsningar, cirklar, samtalskvällar och har med sig ut på dörrknackningar så gör vi skillnad. Ta med en lista till på var människor kan hjälpa till med språkcafeér, och annat som visar vägen för människor att kanalisera sin vilja att hjälpa Ukraina och de flyktingar som kommer.

Ingen kan göra allt, men alla kan göra något. Men någon måste hjälpa till att organisera det.

Folkbildningsberedskapen i arbetarrörelsen är god. Nu får vi alla hjälpa till att göra det praktiska arbetet, både i det stora och i det lilla.

Du kan alltid börja med att knacka på hos grannen, eller ta en cykeltur genom byn och fråga folk vad de gör och hur de mår. Kanske är det i just din allra närmaste krets som den första studiecirkeln startar.

Helén Petterson är riksdagsledamot (S)