Annons:
Annons:

Håkan Juholt: Rysslands invasion är en vattendelare – även för Sydafrika

Det fanns en tid före 24 februari 2022 och en helt annan efter den dagen.
Inte bara för Ukraina. För världen. För Sverige. För Sydafrika.

24 februari inleddes den ryska invasionen av Ukraina. Samma kväll lyfte Sydafrikas försvarsminister Thandi Modise champagneglaset och firade den ryska arméns dag på det ryska residenset i Pretoria. På en bild som dokumenterade tillfället ler hon i kapp med den ryske ambassadören, Rysslands försvarsattaché och Sydafrikas arméchef.

Champagnen lär ha räckt till de fyra, då i stort sett samtliga övriga inbjudna hade bojkottat tillställningen, med anledning av det krig som Ryssland några timmar tidigare hade startat.

Den självklara reflexen fanns inte hos Sydafrikas försvarsminister. President Ramaphosa har senare uttalat att Sydafrika väljer att ställa sig neutralt i konflikten. När jag dryga halvåret tidigare träffade Modise överlämnade jag en bok om Olof Palme.

Kraftfullt kritiserar hon ”väst” för att anklaga Ryssland för att förbereda krigshandlingar och för ett resonemang om att vi måste förstå att Ryssland känner samma hot från omvärlden, som Sydafrika känner att apartheidregimen ska återuppstå.

Det visade sig att hon hade engagerat sig politiskt samma år som jag 1976 och att vi hade blivit ledamot av respektive parlament 1994. Vi hade ett långt samtal om gemensamma värderingar och de starka banden mellan Sverige och Sydafrika. Hon lovade att hon skulle bjuda mig på sin egen curry en kväll då vi båda hade tid.

14 februari, tio dagar före invasionen, medverkar utrikesminister Naledi Pandor vid en frukost med EU-ländernas ambassadörer. Kraftfullt kritiserar hon ”väst” för att anklaga Ryssland för att förbereda krigshandlingar och för ett resonemang om att vi måste förstå att Ryssland känner samma hot från omvärlden, som Sydafrika känner att apartheidregimen ska återuppstå.

ANC är en postideologisk rörelse. Det är personliga intressen, ofta ekonomiska, som styr mycket av det politiska beslutsfattandet.

Kapstaden där DA, demokratiska alliansen styr, lystes dagarna efter invasionen upp i Ukrainas färger som ett uttryck för solidaritet med Ukrainas folk.

ANC är en postideologisk rörelse. Det är personliga intressen, ofta ekonomiska, som styr mycket av det politiska beslutsfattandet. Banden till den auktoritära ryska regimen är starka. När de gemensamma värden vi talar om vid trivsamma möten och i högtidstal utmanas av ryska invasionsstyrkor, blir gemenskapen påtagligt urvattnad.

Jag frågar mig ofta om vilka ambitioner och intressen Sydafrika har för relationen med Sverige och övriga nordiska länder. Jag ställer frågan till dem jag möter. Vad består värdegemenskapen i? Historien är stolt, men hur ser framtiden ut? Svaren är undflyende.

Det är inte våra ord som definierar oss. Det är våra handlingar.

Rysslands invasion av Ukraina är en vattendelare.

Det väcker stor irritation när jag påpekar att neutralitet inte var ett alternativ för Olof Palme och Sverige i konflikten mellan apartheidregimen och de människor som kämpade för demokrati och frihet. Att det moraliska och ekonomiska stödet till ANC och andra, i kombination med sanktioner mot regimen var avgörande för att demokratin skulle segra. Att Sverige i dag har samma synsätt när det gäller Ukraina.

Det är inte våra ord som definierar oss.

Det är våra handlingar.

Håkan Juholt är ambassadör i Sydafrika, Namibia, Botswana och Lesotho