Annons:

Håkan Juholt: En mångårig vän behöver vårt stöd

Håkan Juholt är ambassadör i Sydafrika.

På mitt arbetsrum i Pretoria hänger en målning där Olof Palme kramar Oliver Tambo, som var ledare för ANC i exil, från mitten av 1960-talet till dess Nelson Mandela släpptes fri 1991 och kunde ta över ledningen.

Jag bjöd hem Oliver Tambos son Dali med familj och bjöd på min egen sill, kantarelltoast, hemrullade köttbullar, rårörda Smålandslingon och potatismos med lite Västerbottensost i. Och så rabarberpaj. Faten länsades och i vårt samtal om mat, kultur och politik blev vi nära vänner.

Vänskapen, byggd på värderingar om alla människors lika värde, går långt tillbaka.

Vänskapen, byggd på värderingar om alla människors lika värde, går långt tillbaka. Nästa år är det 60 år sedan Tambo mötte Ernst Wigforss i Göteborg.

Det senaste årtiondet har Sydafrika fallit ut ur blickfånget och värsta formen av skurkaktiga ledare gjorde att, tidigare så starka, vänskapsband kapades.

Landet förskingrade det moraliska arvet från frihetskampen, Mandela, Tambo och alla de som besegrade rasåtskillnadens Apartheid. Första fria valet 1994. 15 bra år följde, därefter sjönk ANC och Sydafrika allt djupare ned i korruptionens dödande kvicksand.

I dag utspelar sig ett andra slag om demokratin i Sydafrika

I dag utspelar sig ett andra slag om demokratin i Sydafrika. Maktkampen i regeringspartiet ANC sker inför öppen ridå, president sedan tre år är Cyril Ramaphosa, steg för steg bryter han ned korruptionen och återupprättar rättsstaten. Hans företrädare som president, Zuma, är fängslad, ANCs generalsekreterare Ace Magashule, med tunga korruptionsåtal hängande över sig, har pressats bort från sin post.

I juli månad genomfördes ett försök till statskupp, en omfattande och välplanerad terrorattack i syfte att underminera presidentens ställning och förhindra att kriget mot korruptionen fortsätter. Ansvariga var anhängare till Zuma, med förgreningar till nationens säkerhetstjänst och en rad tunga ANC-politiker, som känner att marken gungar under dem. Rättvisan håller på att komma ikapp.

Det blev ingen folklig resning

De skyldiga hade förhoppningar om att attacken skulle märkas över hela landet. Så blev det inte, den begränsades till KwaZulu-Natal, närmast en stat i staten, länge kontrollerad av Zuma, samt till enstaka områden i Johannesburg. Det blev ingen folklig resning på Ramaphosa. Tvärtom, stödet för presidenten har ökat efter sommarens oroligheter.

Dock är demokratin bräcklig. Sju av tio unga saknar arbete. Arbetslösheten närmar sig 50 procent, landet är en hungerekonomi, där närmare hälften av befolkningen oroar sig för att kunna mätta sin familj.

Pandemin har slagit oerhört hårt mot Sydafrika. Det är av största betydelse att hela Sverige ökar sin närvaro i denna unga, bräckliga, vackra demokrati.

En mångårig vän behöver vårt stöd och engagemang.

Håkan Juholt är ambassadör i Sydafrika, Namibia, Botswana och Lesotho

Annons: