Håkan Juholt: Allt i Sydafrika handlar om ”Farmgate” just nu
”Farmgate” drar som en iskall vind över Sydafrika.
Den kyliga vintern är här, men politiken närmar sig kokpunkten inför ANCs avgörande kongress i december i år. Maktkampen är bokstavligen på liv och död.
Under sina fyra år vid makten har president Ramaphosas stora projekt varit att göra upp med landets djupa och förödande korruption. Pandemin har lagt hinder i vägen för presidentens utlovade ambitioner på välfärdens område, som att pressa ned arbetslösheten, stärka sjukvården, rusta skolor och höja sociala ersättningar, med mera.
Kampen mot korruptionen har varit Ramaphosas enda framgång. Stödet för ANC rasar och presidenten har varit långt mer populär än det parti han företräder.
Häromveckan presenterades den femte och sista rapporten från den oerhört omfattande korruptionsutredning som Ramaphosa tillsatt. Mer än tio miljoner dokument har gåtts igenom och de förhörsliknande utfrågningarna har i tre års tid direktsänds i tv. Det har bevisats att korruptionen omfattade alla led i offentlig förvaltning och har varit en del av ANCs blodomlopp. Ramaphosa har stärkt åklagarväsendet påtagligt och åtalen står nu som spön i backen, allt från poliser, domare till ledande politiker dras inför rätta. Processerna har bara inletts, mycket, mycket mer är att vänta.
Stora delar av ANCs maktelit, nationellt, regionalt och lokalt riskerar att få byta sina bekväma liv mot en trång, fuktig fängelsecell. Kampen mot korruptionen har varit Ramaphosas enda framgång. Stödet för ANC rasar och presidenten har varit långt mer populär än det parti han företräder.
Det såg ut att bli en promenadseger vid ANCs val av ledare senare i år. Frågorna handlade i stället mest om vem som skulle väljas till vicepresident och generalsekreterare för ANC. Är de lojala med Ramaphosa kan hans andra period genomföra nödvändiga förändringar, som tidigare blockerats av hans motståndare. Skulle de vara kända motståndare väntades fem år av stillestånd i sydafrikansk politik.
Alla som inser att Ramaphosa är garanten för att återupprätta Sydafrika som en rättsstat håller andan i förskräckelse.
Så var läget fram till för någon vecka sedan, då ”Farmgate” exploderade.
Arthur Fraser, spionchef under den genomkorrupta tidigare presidenten Zuma, dök plötsligt upp på en lokal polisstation för att anmäla president Ramaphosa för olika brott i samband med en stöld från presidentens farm i februari 2020. Fraser själv, liksom Zuma har pekats ut som ytterst skyldiga till den nationellt organiserad korruption, som rådde fram till det att Ramaphosa tog över.
Fraser berättade att motsvarande 40 miljoner svenska kronor i utländska kontanter hade stulits från presidentens farm, men att det hela tystats ned av Ramaphosa. Filmer presenterades som visade inbrottet. Ramaphosa har varit undvikande i sina kommentarer. Polis och åklagare har påbörjat utredning. ”Farmgate” blockerar all annan nyhetsrapportering i Sydafrika. De obesvarade frågorna staplas på varandra och växer till lavinstyrka. Stämmer uppgifterna, var kom pengarna ifrån, varför har presidenten inte tagit upp dem som en inkomst, varför polisanmälde inte presidenten inbrottet, stämmer det att tjuvarna fick stor ersättning för att hålla tyst? Ramaphosa uttalar att han fullt ut avser att samarbeta med polis och åklagare.
Ingen brottsmisstanke är väckt mot honom, men tveklöst har gangsterligan inom ANC, kopplat ett starkt grepp och placerat presidenten i limbo. Alla som inser att Ramaphosa är garanten för att återupprätta Sydafrika som en rättsstat håller andan i förskräckelse, och tummarna för att Ramaphosa ska komma med en godtagbar förklaring. Om inte tar åter rövarband över makten i den unga demokratin, med så många vänner i Sverige.
Ingen kan undgå att svensk inrikespolitik kan vara såväl spännande som dramatisk. Insatserna och höjden av dramatik är dock åtskilliga grader högre i den moraliska stormakt Nelson Mandela, en gång önskade att Sydafrika skulle vara.
Håkan Juholt är ambassadör i Sydafrika, Namibia, Botswana och Lesotho
