Annons:
Annons:

Gustaf Lantz: Det spelar ingen roll längre vad Liberalerna gör

Det sägs att vara partiledare i Liberalerna är som att försöka valla katter. Liberalernas riksdagsgrupp är fylld med individualister som alla sitter inne på den absoluta liberala sanningen. 

När den nya kattvallaren heter Johan Pehrson kommer jag att sörja en rolig bordsgranne i justitieutskottet. Han fnyser åt manus och skruvar ofta tillbaka debattmotståndarens anförande med en ordentlig laddning sarkasm.  Få skulle trivas bättre i det brittiska parlamentet än han. Det är med andra ord roligt att debattera mot Pehrson.

Men det säger väldigt lite om hur väl han kommer lyckas med sin nya uppgift. Han leder trots allt ett splittrat parti som åldrats som mjölk den senaste mandatperioden. Det ska bli spännande att se om Pehrsson lyckas rädda ett parti utan varken egen nisch eller stödröster från brända blockröstare. 

Men vad som känns mindre och mindre spännande, men samtidigt mer och mer tillfredställande är S partiledarbyte. Löfven slutade med grace vid en tidpunkt han själv valt efter att ha brutit upp blockpolitiken och blivit statsminister. Och denna gång fanns det en lika given som kvalificerad efterträdare.

Magdalena Andersson verkar dock aldrig få ett erkännande från politiska proffstyckare för vem hon är och vad hon gör. Först förklarades hennes raketsiffror med att hon var nyinbytt. ”En smekmånad har alla” hette det. Sedan kom nästa förklaring i kriget i Ukraina. Journalisterna pratar hellre om en Ukrainaeffekt än om en Anderssoneffekt. En idrottsjournalist skulle inte få för sig att bortförklara en spelares kvalitet med ”att göra mål i viktiga matcher räknas ju inte”. Men politik och idrott har ju ingenting med varandra att göra …

I övriga Norden och Frankrike syns ingen Ukrainaeffekt. Nyamko Sabunis Ukrainatankar ledde till att hon fick avgå. Uttrycket ”det är inte hur du har det, utan hur du tar det” visar sig återigen mer sant än det mesta broderat på kuddar. 

Problemet för Liberalerna är att de försatt sig i en situation där det inte längre spelar roll hur de tar sig an den. Antingen åker de ur riksdagen, eller så sätter de sig och förhandlar fram en regeringsplattform med SD som i grunden är ett illiberalt parti. Då går det liberala parti vi lärt känna under i sig självt. 

Men till dess kommer liberaler försöka lura sig själva och väljarna att de både kan äta upp kakan, kräkas upp den, och äta den igen. Dessutom att det smakar lika gott varje gång. 

Gustaf Lantz är socialdemokratisk riksdagsledamot

Annons:
Annons: