Gunilla Svantorp: Investeringar i infrastruktur ger jobb

Väldigt få frågor engagerar så mycket som infrastruktur. Vart än vi sju ledamöter i S-gruppen i riksdagens trafikutskott reser eller vilka vi träffar så finns det alltid mer att önska. Det är för dåligt underhållna vägar, någon bro som borde, men aldrig blivit byggd, hamnar som inte fungerar som de logistikcentrum de borde vara, flygplatser som inte med gällande regler får upphandla den trafik de ser behov av eller en järnväg med för långa sträckor av enkelspår som skapar stopp. Önskemålen är många. 

Vi socialdemokrater vet att vi måste kunna göra två saker samtidigt, både öka pengarna till underhållet samtidigt som vi hänger med i framtiden och ökar kapaciteten och trafiksäkerheten.

Gunilla Svantorp

De senaste nationella planerna för den statliga infrastrukturen har slagit rekord i antalet kronor och ören. Samtidigt vet vi att underhållsskulden och önskemålen vida överstiger planerna. Och till detta har vi nu fått en SD-styrd regering som bestämt att de långt framskridna planerna på nya stambanor helt enkelt ska skrotas. Det kommer bland annat att innebära att de planerade utvidgningarna av arbetsmarknadsregioner helt enkelt stoppas.

I stället ska vi ”satsa på att förbättra det vi redan har”. Vi socialdemokrater vet att vi måste kunna göra två saker samtidigt, både öka pengarna till underhållet samtidigt som vi hänger med i framtiden och ökar kapaciteten och trafiksäkerheten. Både underhålla likväl som att bygga nytt. Kunde man med dåtidens teknik på 1800-talet bygga en helt ny järnväg och vägar så borde vi med dagens teknik kunna se till att vi åtminstone har räls och trafiksäkra vägar till den kapacitet som en växande befolkning kräver. Vi vet dessutom att investeringar i infrastruktur är ett effektivt sätt att skapa sysselsättning. Att investera i infrastruktur är att ta ansvar för jobben. 

Vi är heller inte en isolerad ö, vi är en del av Europas och övriga världens infrastruktur. Och vi ser att det i våra grannländer, främst neråt kontinenten, pågår stora infrastrukturprojekt som kommer behöva möta ökad kapacitet i vårt land om det ska hänga ihop. Pandemin och de plötsligt stängda gränserna lärde oss också vikten av att ha gemensamma projekt över gränserna som binder ihop oss.

De allra flesta av oss använder något av alla trafikslag varje dag. Vi ska ta oss till jobb, skola, sjukvård, tandläkaren eller umgås med vänner och familj. Då behövs bilen, spårvagnen, tunnelbanan, bussen, tåget, ibland flyget, båten eller cykeln. Trafiken är den sektor som står för den allra största andelen av miljöovänliga utsläpp och vi har enats om att minska utsläppen med 70 procent redan år 2030 jämfört med 2010. Det är bara sju år dit. Det ställer stora krav på omställning och många är redan igång med den omställningen, men för att fler ska våga och kunna ta steget krävs två saker.

För det första behöver vi långsiktiga spelregler så man vågar investera. Vi behöver inga fler beslut liknande det som den nya regeringen kom med där de från en dag till en annan tog bort bonusen på elbilar. För det andra måste omställningen vara rättvis och möjlig också för de med knappa ekonomiska marginaler. Vi är slutligen många i landet som bor på ställen där bilen är det enda alternativet och där omställningen inte får handla om att man tror att alla har valet att låta bli att använda bilen eller att från en dag till en annan investera i en elbil. Så ser inte verkligheten ut. Dessutom är lastbilen på många ställen enda möjligheten att få fungerande distribution av varor och gods. Vi behöver infrastruktur som möter verkligheten i hela vårt avlånga land.

Gunilla Svantorp är trafikpolitisk talesperson (S)