Granska gärna, SVT – men då även de borgerligas ansvar för bristerna inom äldreomsorgen

Just nu pågår två intensiva kamper i Sverige. Dels kämpar vård- och omsorgspersonal dag och natt för att behandla covidsjuka, testa de som har symptom, massvaccinera priogrupperna – och på olika sätt dämpa smittspridningen och rädda liv. Dels pågår en kamp om bilden av ansvaret för smittspridningen i Sverige, som kan bli avgörande för valet nästa år.

Public service spelar en viktig roll i att spegla och granska båda dessa. SVT och Sveriges Radio har sedan början stått för en oftast gedigen och saklig rapportering om den konkreta pandemibekämpningen samt en löpande granskning av ansvariga. Söndagens sändning av Agenda ägnas helt åt en två timmar lång rättegångsliknande ”hearing” om Coronahanteringen. Det är inte orimligt att ställa regeringen, myndigheterna och någon region till svars.

Men det räcker inte. Det går inte att redan i dag dra några definitiva slutsatser, eftersom vi är mitt uppe i både själva pandemibekämpningen och den officiella utvärderingen. Att granskningen genomförs på ett så ensidigt sätt väcker frågor. Är det rimligt att inte ställa de borgerliga/högerpartierna på såväl riksplanet som i kommunerna till svars? Både för bristen på alternativ i dag, för att ha skapat många av de strukturella problem som Coronakommissionens första delrapport pekade på, och för de ideologiskt motiverade nedskärningar och försämringar lokalt som har bidragit till smittspridningen inom äldreomsorgen. SVTs agerande riskerar därmed att leda till att många av de faktiskt ansvariga kommer undan. Det är inte svårt att föreställa sig hur borgerliga partistrateger gnuggar händerna.

Låt oss vara tydliga med tre aspekter av ansvaret för att bekämpa pandemin i Sverige:

1. Att bidra till att dämpa smittspridningen är ett gemensamt ansvar för alla – från regering och myndigheter till kommuner, regioner, företag och alla som bor, lever och verkar i detta land. Ingen kan luta sig tillbaka och enbart peka på någon annan. Ingen kan smita från ansvar.
Regeringen har i detta tagit på sig rollen som samlande kraft – men har också stått upp för en strategi som har syftat till att åtgärder och rekommendationer ska vara långsiktigt hållbara. Alla – från statministern och kungen till Coronakommissionen och oppositionen – har varit tydliga med att vi som samhälle trots detta i våras misslyckades med det allra viktigaste: att skydda de äldsta och mest sårbara. Men om det beror på strategin, på tidigare borgerliga regeringars politik eller på andra faktorer är för tidigt att svara på.
På ett övergripande plan är det viktigt att inte föregripa hela Coronakommissionens – och andras – utvärderingar genom att redan nu hävda att den svenska strategin har varit vare sig en succé eller ett fiasko.
Det är därför viktig att vare sig SVT eller andra i detta läge genomför ”hearingar” om pandemin som uppfattas vara konklusiva och slutgiltiga. Att dra några definitiva slutsatser om strategin eller pandemibekämpningen i sin helhet är tyvärr prematurt.

2. Huvudansvaret för ett av de allra hårdast drabbade områdena – äldreomsorgen – ligger på kommunerna. Inte på regeringen. Inte på Folkhälsomyndigheten. Inte på någon annan nationell aktör. Eftersom det var just inom äldreomsorgen som den största och dödligaste smittspridningen i våras skedde, så är det där fokus bör ligga. Man kan fundera över varför den inte gör det också i SVTs granskning. Visst kan och bör vi, som regeringen, blicka framåt och satsa på att uppvärdera och stärka äldreomsorgen. Det lär bli en av nästa mandatperiods stora frågor.
Men om vi ska diskutera ansvarsutkrävande, så är det märkligt att inte mer kritik riktas mot de ideologiskt drivna nedskärningar, privatiseringar och försämringar av de anställdas villkor som borgerliga kommunpolitiker har ägnat mycket tid och möda åt. Stora skattesänkningar och marknadstänk har fått gå före investeringar i personalen, en höjd status, fler platser inom äldreomsorgen och färre spring- och timanställda.
Dessa strukturella och resursmässiga brister inom äldreomsorgen bidrog till att smittspridningen inom äldreomsorgen blev så allvarlig. För detta bär kommunpolitiker som av ideologiska skäl har dragit ned på resurser och försämrat förutsättningarna för de anställda ansvaret. I Sverige styrs de flesta och största kommunerna av borgerliga partier, som genomgående har vurmat mer för låga skatter och marknads”lösningar” än ökade resurser till äldreomsorgen. Sex av tio svenskar (6,1 miljoner) bor i borgerligt/högerstyrda kommuner. Till dessa hör de kommuner där flest har dött i Covid-19, Stockholm och Göteborg. Endast knappt fyra av tio svenskar bor i en S-styrd kommun, där satsningar på äldreomsorgen normalt har fått gå före stora skattesänkningar.
I moderatstyrda Göteborg har kommunen exempelvis vägrat ställa krav på att personalen inom äldreomsorgen ska kunna svenska, vilket är viktigt för att kunna kommunicera med de äldre. I Stockholm tog KDs ansvariga borgarråd bort den tidigare rödgröna inriktningen att undvika timvikarier inom äldreomsorgen. Han har även motsatt sig krav på hygienartiklar med mera till personalen, och har genomgående ställt sig på välfärdsbolagens sida.
Hade det inte varit rimligt om SVT hade gjort en hearing även med dessa och andra borgerliga kommunpolitiker, de verkligt ansvariga för misslyckandena inom äldreomsorgen? Liksom intervjuer med de borgerliga ministrar som på 1990- och 00-talen drev igenom ett antal reformer som omvandlade äldreomsorgen till en marknad i många kommuner?

3. Högeroppositionens brist på alternativ i kombination med höga tonläge gör att strålkastarljuset även borde riktas mot dem: Vilka verksamheter hade de velat stänga ned istället – eller snabbare? Om det är strategin det är fel på: varför har vi inte hört några krav på hårda nedstängningar av hela samhället från kristdemokrater, moderater och sverigedemokrater?
Det vore intressant att se SVT pressa högeroppositionen på vad som ligger under den extremt tunna och svepande kritiken om ”för lite och för sent” som många redan börjar tröttnat på.

Däremot är det bra att SVT har bjudit in Irene Svenonius (M), finansråd i region Stockholm. Hon personifierar mer än någon annan de brister som har pressat framför allt vården i den hårdast drabbade regionen:

• Den bristande krisberedskapen innan pandemin, och omläggningen till en ”just-in-time”-kultur.
• Den långtgående privatiseringen av vården som exempelvis försvårade en snabb uppskalning av testkapaciteten i våras.
• Nedskärningen av antalet intensivvårdsplatser – en minskning med sju procent sedan 2013, samtidigt som befolkningen har ökat kraftigt.
• Nedskärningar på akutsjukhusen, som skulle genomföras just när pandemin slog till. Svenionius gick aktivt ut och motsatte sig ett förslag från den socialdemokratiska oppositionen om att skjuta till ytterligare 500 miljoner kronor för att undvika de olyckliga varslen.
• Bristerna i vård av äldre, framför allt bristen på läkarvård på särskilda boenden och avsaknaden av individuella bedömningar av patienter, har uppmärksammats av inte minst IVO, Inspektionen för Vård och Omsorg, som riktade hård kritik mot det moderatledda styret i Region Stockholm.

Det är alltså bra att även M-regionrådet i Stockholm ställs till svars. Men SVT missar ändå många av de verkligt ansvariga för den allvarliga smittspridningen i Sverige.

Att granska ansvariga makthavare är en central del av public services uppdrag, och viktigt för en fungerande demokrati. Det uppdraget bör inte ifrågasättas. Men då är det viktigt att ställa rätt ansvarige till svars, att göra det balanserat och allsidigt, och att inte ängsligt anpassa sig bara för att Timbro och SD riktar osaklig kritik om vänstervridning.

Så fortsätt gärna att granska både ministrar och ansvariga myndigheter. Men låt inte tidigare borgerliga regeringar, nuvarande borgerliga kommunföreträdare, eller dagens svaga borgerliga riksdagsopposition komma undan. De förtjänar att ställas till svars för sitt avgörande ansvar för de brister som tycks ha bidragit kraftigt till smittspridningen och dödstalen i Sverige.