Förnya och bygg ut arbetsmarknadspolitiken

Jag vill att vi ska bygga ett samhälle som bryr sig. Ett samhälle i ordets sanna bemärkelse. Ett där vi människor håller ihop. Där vi gemensamt bryr oss om varenda kotte. Där ingen ska behöva bli bortglömd och lämnas utanför. En stor förbättring av livskvaliteten för oss alla, av vår levnadsstandard. Minst lika viktig som privat konsumtion.

En nyckel till ett sådant samhälle är en genomgripande förstärkning av arbetsmarknadspolitiken. En sådan borde bli ett led i Socialdemokraternas politik för en ny riktning för Sverige.

Arbetsförmedlingen behöver byggas upp igen från grunden. På ett helt annat sätt än nu. Befolkas med ett stort antal vägledare som kan ge ett högst personligt stöd till alla arbetslösa.

De ska alla ha rätt till god personlig vägledning och generösa möjligheter att förkovra sig och finna en bra väg in i arbetslivet. De ska ha hjälp av vägledare med god tid att ägna sig åt var och en som de ska stödja. En vägledare ska inte behöva ha kontaktansvar för mer än högst 15–20 personer samtidigt. Ska ha tid att inte bara ge vägledning om studier, praktik, rehabilitering eller vad det kan vara fråga om utan också förmedla jobb och kanske vara något av en socialarbetare ibland om en arbetssökande har det lite besvärligt i tillvaron så att det hindrar vägen in i arbetslivet.

Det här är ett av många uttryck för ett samhälle som bryr sig. Men det är samtidigt ett viktigt verktyg för att bygga upp ett sådant samhälle.

I ett samhälle som bryr sig, på det sätt som jag menar, kommer det behövas att väsentligt större andel av befolkningen är i arbete än i dag. Människor som också är väl skolade för sina uppgifter. 

Inom en äldreomsorg som betyder god livskvalitet för pensionärerna, lika väl som i en skola som fungerar verkligt bra och ger alla barn och unga en god start i livet, där behövs det många, många kunniga medarbetare. En klart större personaltäthet än vi varit vana vid hittills. Och på liknande sätt är det med sjuk- och hälsovård, förskola, kollektivtrafik, miljövård och andra gemensamma uppgifter. Det kostar högre skatter, det får vi inte blunda för.

Alla kommer att behövas i arbetslivet, även de mer än 300 000 som i dag står inskrivna hos arbetsförmedlingen som arbetslösa. Plus alla dem som i dag mot sin vilja har otrygga och tidsbegränsade jobb.

Varenda en av oss har någonting att bidra med till det gemensamma bästa.

Hos var och en av oss finns möjligheter att utveckla. Och var och en av oss är värd att också få känna detta, att få känna sig betydelsefull och ha en viktig uppgift i arbetslivet.

Den här arbetsmarknadspolitiken måste få kosta. Mer än någonsin tidigare. Men det kommer det att vara värt!

Bo Elmgren

I välfärdssektorn och i skolan finns i praktiken inga enkla jobb som kan klaras av människor utan god skolning för sina uppgifter. Den arbetsmarknadspolitik som jag försöker beskriva här är en stor förkovringsprocess. Med förkovring i såväl yrkeskunnande som i svenska språket. En process för att dra verklig nytta av vår viktigaste naturtillgång, människors vilja och förmåga till arbete. Och då ska alla kunna vara med, ha en uppgift och uppleva glädjen att vara med i en arbetsgemenskap.

Den här arbetsmarknadspolitiken måste få kosta. Mer än någonsin tidigare. Men det kommer det att vara värt!

Givetvis ska inte alla som i dag är arbetslösa ha jobb inom välfärd, skola och liknande. Många av dem kommer att ha jobb i den privata sektorn. Men det är inom de gemensamma samhällsuppgifterna som sysselsättningen behöver nettoöka. Vi bör göra avkall på förväntningarna om ständigt fortgående ökningar av vår privata konsumtion, förbrukningen av diverse prylar, framför allt. Det är ju i första hand materiell konsumtion som vållar utsläpp av diverse växthusgaser och hotar klimatet på jorden och därmed mänsklighetens överlevnad.

Den gemensamma konsumtionen och de skatter som den förutsätter medverkar också till en rättvisare fördelning av människors livsmöjligheter.

Jag har utvecklat de här tankarna i boken ”Jämlikheten och Planeten” som Tankesmedjan Tiden gett ut.

Slutsatsen av det här resonemanget blir alltså att det är oerhört viktigt med en upprustning av arbetsmarknadspolitiken, av en omfattande förkovringsprocess, som bygger på verkligt god personlig vägledning och där datorisering i arbetsförmedlandet är ett hjälpmedel och inte en huvudsak. En verksamhet där alla ges goda chanser och som rentav kan leda till att arbetslösheten avskaffas.

Den verksamheten kommer att ta tid att bygga upp. Så vi bör starta den så tidigt vi bara kan.

Bo Elmgren
författare, tidigare chefredaktör, arbetat för S i över 20 år