Erik Nilsson: Fixa skolmarknadens systemfel
Likvärdigheten i skolan måste förbättras.
Vill de borgerliga partierna på allvar stävja segregationen så borde de börja med systemfelen i marknadsskolan.
Om riksdagens partier på allvar vill göra något åt marknadsskolans negativa konsekvenser finns det möjlighet nu i vår. Regeringen förbereder en proposition baserad på Björn Åstrands Likvärdighetsutredning, där ett par viktiga steg tas. Antagnings- och urvalssystemet föreslås förändras i syfte att minska segregationen och resurstilldelningen föreslås ändras så att åderlåtningen av den kommunala skolan stoppas. Nu finns chansen för alla borgerliga taltrattar som upprörs av segregerade förortsskolor och gängkriminalitet att på riktigt göra något åt problemen.
Det största problemet med det svenska marknadsutformade skolsystemet är inte att skolkoncerner går med vinst. Vinstfrågan är lätt att kommunicera och den får den vanliga medborgarens blod att koka av upprördhet. Men det allvarligaste med marknadsstyrningen av skolan är segregationen och den ökande ojämlikhet som följer därav.
Åstrands utredning föreslår att en gemensam statlig antagning införs för alla skolor, både kommunala och privata, vilket skulle öka transparensen och försvåra bortsortering av ”icke-lönsamma” elever från friskolorna. Dessutom föreslås att det mest segregerande av alla urvalsinstrument, kötid, förbjuds. Detta förslag upprör särskilt Internationella Engelska Skolan som dels skulle förlora ett effektivt instrument för att få de elever som är önskvärda och som dels riskerar sjunkande aktiekurser då de långa (delvis fiktiva) köerna används för att prata upp kursvärdet.
Vidare föreslås att ersättningen till kommunala och fristående skolor differentieras beroende på deras olika ansvar. Fristående skolor kan välja att ta in precis så många elever så att de kan optimera sin organisation. Om de har 70 sökande elever till en högstadieskola kan de ta in 60 och få två fulla parallellklasser – de övriga tio får det kommunala systemet ta hand om. Kommunen å sin sida har ett skolpliktsansvar. Alla elever som bor i kommunen har rätt till en skolplats i den kommunala skolan, oavsett hur elevantalet svänger upp och ner, oavsett om nya friskolor tillkommer eller stänger ner. Alla som vet något om skolekonomi vet att fulla klasser är helt avgörande i ett system med skolpeng.
Om man i framtiden vill ha kvar friskolor, och ändå ge elever någorlunda lika möjligheter att lyckas, måste systemfelen åtgärdas.
Det är inte konstigt att friskolelobbyn protesterar högljutt mot Åstrands helt rimliga förslag om differentierad ersättning beroende på skilda uppdrag. En skolpeng som är lika för alla, trots att den kommunala skolan har ansvar för alla barns skolplacering, möjliggör nämligen skolkoncernernas vinster. Det konstiga är att de borgerliga partierna hittills har gått i deras ledband. Om man i framtiden vill ha kvar friskolor, och ändå ge elever någorlunda lika möjligheter att lyckas, måste systemfelen åtgärdas. Åstrands utredning löser inte alla dessa fel, men det är en bra början. Frågan är om man vill?
Erik Nilsson
Tidigare statssekreterare åt utbildningsminister Anna Ekström (S)
