Felix Antman Debels: Den globala klimatpolitiken är ett misslyckande
”Misslyckande är inte ett alternativ!” citatet kommer från Sultan Ahmed Al Jaber ordförande för årets FN-klimattoppmöte, COP28. Men hitintills är faktiskt misslyckande det bästa sättet att beskriva den globala klimatpolitiken.
När denna text skrivs har slutförhandlingarna gått i stå och det hela verkar stå och falla med om ett klimattoppmöte ska besluta sig för om fossila bränslen verkligen behöver fasas ut. Det börjar som fars och verkar alltså snabbt sluta i tragedi.
Det kan knappast undgå någon den historiska ironin att detta uttalande kommer från en av ledarna i Dubai och att årets klimattoppmöte alltså sker på en plats som utgör sinnebilden för människans fossildrivna hybris. En stad byggd mitt i en öken där man planerar för att skapa en stadsdel där till och med gatorna har luftkonditionering. Där det byggts en inomhusanläggning för skidåkning.
Vi lever i märklig tid. Aldrig har vi vetat så mycket om vad som behöver göras och gjort så lite. Det känns allt oftare som vi lever i Roms sista dagar: vi bygger anläggningar som drivs av fossila bränslen för att kunna åka skidor i en öken samtidigt som vi upplevt det varmaste året sedan vi började mäta temperatur. Matpriserna rusar när skördarna slår fel och världens ledare bråkar fortfarande om vi ändå inte kan fortsätta med fossila bränslen.
Goterna plundrar Rom medan världens mäktiga och rika och fyller upp ett nytt badkar med rödvin, eller vad nu roms patricier gjorde när deras civilisation föll samman runt omkring dem.
Aldrig har vi vetat så mycket om vad som behöver göras och gjort så lite.
Samtidigt förbereder sig Sveriges regering för att presentera en klimathandlingsplan där man enligt källor till DN valt att ta bort beräkningarna för hur mycket Sveriges utsläpp faktiskt kommer minska med förd politik.
Oavsett om Sverigedemokraterna nu accepterat Sveriges klimatmål verkar resultatet vara lika verklighetsfrånvänt. Regeringens politiska ”track record” hitintills är att de lyckats höja Sveriges utsläpp med mellan 4,5–5 miljoner ton (vilket är mer än hela el och värmebranschen) när reduktionsplikten försvann.
Det är som att politiken är helt skild från realiteterna. För samma regering har också, möjligen motvilligt, varit med och drivit igenom en politik inom EU som innebär att de svenska utsläppen från transportsektorn måste minska med 8–13 procent per år, beroende på när utsläppen börjar minska. Sedan 1990-talet har utsläppen från svensk transportsektor totalt minskat med 28 procent. Nu måste utsläppen minska med ytterligare 40–50 procent på sex år. Det är självklart att en sådan förändring kräver kraftfulla politiska åtgärder.
Sverigedemokraterna kommer mobilisera på ett program där EUs klimatpolitik utmålas som ett hot mot Sverige. Socialdemokraterna kan ta chans att försvara EUs politik och visa på vad som krävs för att nå den.
Det går att diskutera om hur kraftfulla politiska åtgärder och investeringar som krävs för att sänka utsläppen i den takt som krävs. Men historiens facit visar i alla fall att det som har gjorts hitintills inte räcker.
Alla som inte är klimatförnekare borde vara överens om detta. Jag tror ett av politikens största problem i dag är att retoriken och problembeskrivningen står så långt från effekterna av de faktiska politiska besluten. Det gäller både högerregeringar och socialdemokratiska regeringar.
Men Socialdemokraterna har i alla fall en chans i opposition att forma en politik som faktiskt svarar upp mot magnituden av utmaningen. Förslagen och lösningarna finns, det som saknas är viljan och pengarna: men det går att skaka fram.
Nästa år är det EU-val. Sverigedemokraterna kommer mobilisera på ett program där EUs klimatpolitik utmålas som ett hot mot Sverige. Socialdemokraterna kan ta chans att försvara EUs politik och visa på vad som krävs för att nå den. Det är faktiskt det enda rätta.
Felix Antman Debels är ordförande för Klimatsossarna
