Erik Nises: Staten misslyckas med att visa framtidstro

Det är inget fel på våra ambitioner, men man litar inte på att staten klarar av att göra bra grejer, svarade det framgångsrika kommunalrådet härom veckan på frågan varför medborgarna i hans kommun överger Socialdemokraterna på nationell nivå.

Allt fler som betraktar den politiska letargin i Stockholm frågar sig om tiden där staten genomför stora samhällsprojekt helt enkelt är förbi.

Det Sverigebygge som Alliansen initierade och nuvarande regering tänker slutföra verkar splittra politiken lika effektivt som det är tänkt att snabbspåren ska binda samman landet.

I de islamistiska terrordådens tidevarv utvisar regeringen handlingskraftigt sex falska profeter bara för att genast tvingas åka in till Aktuellt-studion och försvara att de ändå blir kvar i landet. Medan beslutsfattarna låter myndigheter fundera högt över om barnen i skolan verkligen behöver lära sig nationalsången, antikens historia och något om arbetsmarknaden, så tillåts både islamister och moderater att via skolsystemet föra över svenska skattemedel till Saudiarabien.

Alla normalbegåvade begriper att denna regering kan efterträdas av vilka knäppgökar som helst om den typ av våldsbrottslighet som just nu toppar medborgarnas oro inte minskar. Att polisen pekar ut den oreglerade arbetsmarknaden som en motor i den organiserade brottsligheten spelar mindre roll när en av de saker som partierna lyckats enas om är att dagens skitsystem ska bestå.

Och opinionssiffrorna visar att det inte bara är S väljare som tvivlar. Tre femtedelar av väljarstödet fördelar sig, grovt skissat, mellan tre partier som med olika grad av emfas beklagar det som går dåligt i samhället. Du kan välja mellan att eländet antingen är ”inte okej”, ”oacceptabelt” eller ytterligare ett bevis på ”systemkollapsen”.

När det sedan blir debatt om lösningarna spelar det ingen roll hur nära de står varandra, de blir ändå osams om precis allt.

Staten framstår som en magsur farbror som slumrar i en fåtölj framför brasan på julafton. Emellanåt kvicknar han till och fördömer något i samtiden, men när lösningarna ska diskuteras slutar det med stort släktbråk.

Att indignationen och det hårda tonläget inte ger opinionsmässig utdelning visar på hur meningslöst det är att bara slåss om bilden av Sverige i dag. Framtidstro handlar inte om att säga att allt är bra nu, utan att visa på lösningar som gör att det blir lite bättre i morgon, så sa kommunalrådet också.

På den statliga nivån är det visst ingen som riktigt lyckats med att övertygande beskriva de lösningarna ännu.

Stefan Löfven påpekar helt riktigt att brottsligheten inte bara kan bekämpas polisiärt. Men som chef i staten är rättskedjan ungefär det enda han direkt förfogar över. Det är de allt fattigare kommunerna som ska bygga bort segregationen, fixa skolan, stärka socialtjänsten och tillgodose behovet av idrott, kultur och nöjen. De kommer aldrig att klara det.

Men staten skulle kunna bestämma sig för att ersätta de otrygga, fattiga, slitna och överfulla bostadsområden där kriminalitet frodas med ett framtida folkhem. Det skulle bli ett megaprojekt: dyrt och krångligt och just därför en uppgift värdig staten.
Erik Nises är ordförande i Forssa S-förening, Borlänge,
och f.d. pressekreterare i regeringskansliet