Erik Nises: Bra tid för den som söker mandat för förändring
Nu skriver vi 2020 och så här börjar årtiondet i den kommun där jag bor: Vi gjorde slut på mer pengar än vi drog ihop förra året.
Det är elevassistenter, som täcker för lärare som inte längre orkar och ökat behov av försörjningsstöd som är de oförutsedda utgifterna. Med de 17,1 miljoner som regeringen nu tänker ge oss går vi nog ändå back.
Vi har fått Sveriges sjätte värsta barnfattigdom. I skolan där jag jobbar tar många barn extra stora portioner på fredagarna. Väldigt många har väldigt sällan gjort något skoj under helgen. Jag har aldrig tidigare fattat det, men fotbollen räddar förmodligen livet på många.
Jag skulle ljuga om jag förnekade att känslan i januari präglats av att ett gäng barn börjat råna andra barn i centrum. Stackars alla, tänker man.
Vi hade planerat att börja bygga bort segregationen i år, men i veckan framkom att för få ville köpa bostadsrätter i närheten av vårt utsatta område så projektet med blandade upplåtelseformer läggs ner. Familjer med sammanlagt över 40 barn saknar fast bostad.
”…för varje investerad miljon ökar driftsbudgeten i snitt med hundra tusen och eftersom skattekraften inte riktigt hänger med så innebär investeringar i praktiken nedskärningar.”
Befolkningen växer snabbt och andelen äldre och yngre ökar. Det betyder att vi måste låna för att bygga en massa dagis, skolor och äldreboenden. Men för varje investerad miljon ökar driftsbudgeten i snitt med hundra tusen och eftersom skattekraften inte riktigt hänger med så innebär investeringar i praktiken nedskärningar.
Effektiviseringsjakten präglar de kommunala verksamheterna och så lär det förbli ett bra tag framöver. Sjuktalen är skyhöga bland de som arbetar för det gemensamma – i alla fall bland dem som är ute i produktionen. Och så finns det något som kallas Baumoleffekten eller tjänstedilemmat. Det betyder att de sektorer som inte hänger med i produktivitetsökningen (typ hela välfärden) blir relativt sett dyrare hela tiden.
Vi har 34,5 procents kommunalskatt. Bopriserna i kommunen steg med över hundra procent på tio år. För två med heltidsjobb i LO-yrken krävs många år på grötdiet för att få ihop till insatsen. Medianinkomsten här ligger omkring 23 000 kronor i månaden och inte har vi fått någon snö i år heller.
Annars är det så mysigt när lysena från stålverket träffar snön så att hela min del av staden glöder svagt i rosaorange. När man promenerar runt bruket med hunden i snett regn kan man välja om man ska svära över dårarna som svartmålar landet eller de liknöjda som skönmålar läget. I dessa tider får man anstränga sig för att hålla sig kvar på gråskalan.
”Allt fler vantrivs i samtiden.”
Allt fler vantrivs i samtiden. Från andra halvan av 2014 till i dag har en klar majoritet varit missnöjda. Och de som tycker att det ser mörkt ut har hela tiden varit minst dubbelt så många som de som tycker att det ljusnar (SOM-institutet).
Jag vet att det inte beror på att Socialdemokraterna styr Sverige. Men det är så det ser ut i det Sverige som Socialdemokraterna styr och jag tänkte bara påminna om det. Och att det egentligen är en rätt bra utgångspunkt för den som söker mandat för förändring. Bara som en liten uppmuntran inför det nya decenniet.
Erik Nises är ordförande i Forssa S-förening, Borlänge, och fd pressekreterare i regeringskansliet
