Annons:

Erik Nises: Bjud in SD-väljarna till samtal

I över ett decennium har det politiska etablissemanget sökt ett fungerande förhållningssätt till SDs folkliga framgångar. I dag finns två fullgoda svar på frågan.

Moderaterna och Kristdemokraterna har valt att anpassa sig ideologiskt och sakpolitiskt på ett sätt som gör det möjligt att inlemma SDs mandat i det egna politiska projektet. Man kan beskriva det som att högerpartierna, åtminstone på kort sikt, har släppt alla tankar på att motverka Sverigedemokraternas inflytande över utvecklingen i landet.

Högerblockets fördel är att deras politiska projekt börjar bli möjligt att presentera på ett sätt som säkert inte tycks vara alltför osmakligt för vissa grupper. De utgör ett tufft gäng som vill göra upp med brottslighet och allmän förslappning i nationen och samtidigt lovar sänkt skatt. Väljarna möter man med ett käckt självförtroende och utspelen är hårda om än inte alltid genomtänkta. Nackdelen är att de i viss mån måste svika några av sina väljares materiella intressen. I KDs fall är det inga problem, deras bekymmer har alltid varit av andlig natur. För M innebär det mest att man skitar ner sig. Men Åkesson kommer att tvingas med på en ekonomisk politik som skulle slå hårt mot många som röstar på honom. Åkesson tillåts säkerligen gå loss på public service men kommer knappast få Kristersson att höja pensionerna för LO-arbetare.

Medan högergänget ägnar sig åt att posera med dammsugare och retweeta kriminalnotiser från lokaltidningar markerar den andra sidan av den nya blockpolitiken genom att ta avstånd, dra streck, ta kampen och stå upp. Det beror på att man verkligen inte vill inlemma SDs mandat i sitt projekt. Och att man inte har något. Gemensamt politiskt projekt alltså. S, MP, C och (kanske?) L har bestämt sig för att inte samverka med SD. Det finns goda skäl till det.

Men möjligheterna att vinna förtroende för de egna idéerna bland dem som i förra valet röstade på SD bygger på att man skaffar sig djup kännedom om dessa väljares situation, deras drömmar, farhågor och intressen och sedan under vägledning av sin ideologi omprövar sin politik. Möjligen går det att tänka sig ett sådant gemensamt politiskt projekt för mittenpartierna. Centern söker uppenbart de pragmatiska rötterna. Liberalerna kommer om de överlever att inse att mittenpolitik inte innebär att aldrig välja sida. Och Socialdemokraterna visade under förra mandatperioden att man förstår vad som krävs för att hålla populismen stången, även i en tid av flyktingkris och terrordåd.

Men om det visar sig att det inte är möjligt att forma ett gemensamt mittenprojekt så måste Socialdemokraterna ensamma vara beredda att ta på sig uppgiften att utforma en konkret politik som svarar, inte på oppositionens senaste utspel eller mot SD-väljarnas rädslor, utan mot deras bästa stämningars längtan. Att inte skälla ut dem som tappat förtroendet för etablissemanget utan bjuda in dem till samtal. Det är det andra förhållningssättet till fenomenet SD och tillika det som bäst kan beskrivas som att man tar kampen.

Erik Nises är ordförande för Socialdemokraterna i Borlänge och fd pressekreterare i regeringskansliet

 

Annons: