Erik Nilsson: Manifest för tråkigheten
Socialdemokratin bör vara tråkiga – men seriösa – för att skapa verklig förändring. Det skriver Erik Nilsson i sin första ledare i AiP.
Jag vill att Socialdemokraterna ska vara genuint tråkiga! Medialogiken lär oss att de politiska partierna ska vara snabba, provocerande, roliga, omväxlande, överdrivna och polemiska. Helst ska all politisk kommunikation ske via oneliners.
Det är säkert bra om man bara ser politiken som ett spel som bedrivs i media och som syftar till att bli vald. Men inte om man vill göra något med makten när man väl blivit vald. Om man faktiskt vill förändra verkligheten och inte bara den mediala bilden av verkligheten.
Verkliga förändringar har den obehagliga egenskapen att de oftast kräver stora ansträngningar och uppoffringar
Då krävs det långsamhet och tråkighet. Nyanser och reservationer. Besvärande målkonflikter måste upp till ytan. Jobbiga kompromisser göras. Verkliga förändringar har den obehagliga egenskapen att de oftast kräver stora ansträngningar och uppoffringar. Kanske i form av mycket pengar som kräver skattehöjningar eller omfattande reformimplementering där tusentals offentligt anställda ska förmås att ändra sin praktik i viktiga avseenden. Verkliga förändringar sker nästan aldrig under en enda mandatperiod och de lämpar sig dåligt för käcka pressmeddelanden.
Därför är det mycket enklare för de politiska partierna att ägna sig åt symbolpolitik. Man bryter ut en sakfråga ur ett större sammanhang och gör den till en symbol. Helst något som är billigt, som inte kräver jobbig implementering och som framförallt mäter bra när man testar olika utspel på väljarna via opinionsinstituten.
Genom denna logik tillfredsställer det politiska systemet och medierna varandra. Men problemet med symbolpolitik är att ingenting händer i verkligheten. Om väljarna till äventyrs förväntat sig att deras vardag på något sätt skulle kunna påverkas av hur de röstar i allmänna val så blir de besvikna. Och glappet mellan retoriken och praktiken växer. Mellan bilden av verkligheten och verkligheten.
Jag har varit verksam i det svenska skolsystemet i 30 år i olika roller och på olika nivåer. Jag har sett den växande klyftan mellan den politiska debatten om skolan och den verklighet jag har sett på hundratals skolbesök under åren.
Jag vill se en tråkigare politik som på riktigt bjuder in väljarna i de olika målkonflikter som finns
Jag vill se en tråkigare politik som på riktigt bjuder in väljarna i de olika målkonflikter som finns. Tillväxt och hållbarhet. Pengar till privat konsumtion eller pengar till gemensam välfärd. Mark till friluftsområden eller till bostäder. Det parti som ärligt säger att det finns baksidor med deras egen politik förtjänar respekt. Det parti som basunerar ut att alla problem kommer lösas bara man röstar på dem är demokratins dödgrävare.
I sina bästa stunder är socialdemokratin tråkig. Långsam och balanserad – en del skulle säga otydlig och byråkratisk. Men det faktum att vi fortfarande är Sveriges största parti efter mer än 100 år tyder på att många väljare uppskattar tråkigheten. Fortsätt så!
Gråsossar i hela landet: förena er! Boring and proud!
Erik Nilsson är före detta statssekreterare
