Annons:
Annons:

Erik Bergkvist: När säkerhetsläget förändras måste tidigare planer ritas om

24 februari förändrades Europa i grunden. Vi lever nu i ett nytt politiskt landskap. Den svenska kärnkraftsdebatten som väcktes till liv igen i vintras har under våren återigen pressats ned i graven.

Skälen är goda. Rysslands invasion av Ukraina har placerat Sveriges och Europas säkerhet högst på dagordningen.

Redan under några febriga veckor i januari strömmade rapporter in om drönare över våra svenska kärnkraftverk. När sedan Rysslands invasion inleddes blev även Ukrainas kärnkraft vår, och hela Europas, angelägenhet. Blir Ukrainas gigantiska kärnkraftverk måltavlor för ett alltmer irrationellt Kreml lär vidden av konsekvenserna bli svåra att överblicka. 

Var argumenten mot utbyggnad av dagens kärnkraft inte nog övertygande tidigare, så hoppas jag att säkerhetsaspekten får vara sista spiken i kistan. Nuvarande generation av storskalig kärnkraft är inte vägen framåt. Vem som låg bakom drönarna vet vi inte, men oavsett om det var ett hot eller ett dåligt skämt är slutsatsen klar: den som vill skrämmas skickar inga drönare mot vindkraftverk…

Var argumenten mot utbyggnad av dagens kärnkraft inte nog övertygande tidigare, så hoppas jag att säkerhetsaspekten får vara sista spiken i kistan.

När säkerhetsläget i världen förändras måste tidigare färdplaner också ritas om. Jag har länge argumenterat för den linje som SSU presenterade för ett par veckor sedan, att Sverige bör agera för ett fördjupat försvarssamarbete inom EU snarare än att söka medlemskap i Nato. Inför det ohyggliga som nu sker i Ukraina och den totala oberäknelighet som den ryska ledningen visat prov på har dock spelplanen förändrats. 

Den nya verkligheten innebär att den enda säkra vägen till att uppnå ett starkt europeiskt försvar är via ett Natomedlemskap. Det nuvarande försvarssamarbetet inom EU har i nuläget inte nått tillräckligt långt.

Därför bör vi framför allt se ett Natomedlemskap som det bästa alternativet tills dess att vi förhoppningsvis kunnat utveckla ett europeiskt försvarssamarbete som kan stå på egna ben.

En ansökan ska givetvis samordnas med Finland, och tillsammans med Norge och Danmark skulle vi direkt utgöra ett starkt nordiskt block. Ett fördjupat nordiskt försvarssamarbete skulle ha goda förutsättningar att skynda på även en utökad europeisk samverkan på försvarsområdet. 

Nato är dock i grunden beroende av ett funktionellt USA. Valet av Trump som president visar att landet är långt ifrån pålitligt som långsiktig bärare av denna försvarsallians. Därför bör vi framför allt se ett Natomedlemskap som det bästa alternativet tills dess att vi förhoppningsvis kunnat utveckla ett europeiskt försvarssamarbete som kan stå på egna ben.

När problemen byter skepnad måste lösningarna följa efter. Det betyder inte att våra långsiktiga mål och visioner förändras, men att vägen dit ibland måste dras om för att nå fram. 

Erik Bergkvist är socialdemokratisk Europaparlamentariker

Annons:
Annons: