Eric Sundström: Vi måste lära av andra för att vinna val
Magdalena Andersson osade av politisk vilja när hon avslutade den lyckade S-kongressen som gör oss ”lite rödare, lite grönare, lite gråare”. En obligatorisk attack på M och SD handlade om bilden av vårt älskade land: När andra länder vill bli lite mer som Sverige, vill M och SD att Sverige ska vara lite mindre som Sverige!
När jubel aldrig vill ta slut blir jag lite motvalls, för egna hurrarop kan dölja andras röster. När vi ska vinna val och bygga det Sverige som vi bär i våra hjärtan, måste vi inspireras av andra länder. Även om de vill lära av oss, så kan vi också lära av dem.
SPDs Olaf Scholz gästade kongressen. I likhet med danska S lät sig inte SPD låsas fast i journalisternas spelfrågor om ”vem tar vem”. Politik sattes före partnerskap – och om det ska fungera måste det finns något annat att prata om. Som konkreta politiska förslag utformade så att väljarna blir berörda och begriper.
Det danska exemplet med bryggeriarbetaren Arnes pension är välkänt. Men även i USA pågår en debatt om hur progressiva måste lära sig av högersidan och kampanja utifrån värderingar, identitet och känslor – och inte siffersatta bidrag till en administrativ konstruktion som väljaren inte har någon relation till.
Såväl i Tyskland som i Danmark och Storbritannien förs diskussioner om hur väl de gamla arbetarpartierna är rotade bland vanligt folk, och hur du tilltalar dina väljare med respekt och värdighet. Jon Cruddas bok ”The dignity of labour” är läsvärd.
När vi ska vinna val och bygga det Sverige som vi bär i våra hjärtan, måste vi inspireras av andra länder.
SPD är också ett exempel på förnyelse i regeringsställning – inklusive att bryta med politik som du själv förde på Schröders tid (Hartz IV). Att den tyska arbetarrörelsen var mer enad än på länge bör studeras närmare. Det gäller även SPDs arbete med att ge partimedlemskapet ett större värde, som när valplattformen utformades under devisen ”Mitglied- und Mitmachpartei” (ett ”medlems- och medskaparparti”). Valkampanjen planerades professionellt och i god tid, precis som i Norge.
Att tro på människor som vill kämpa för din sak var än mer tydligt i Biden-kampanjen. Mitt i en pandemi skapades en virtuell folkrörelse som organiserade sig via Slack, appen Vote Joe och programmet Mobilize. När det inte gick att knacka dörr betonades personliga relationer och meningsfulla konversationer mellan valarbetare och väljare. Och även en svensk folkrörelse kan lära av det organiseringsarbete som Stacey Abrams har gjort under årtionden i Georgia.
Franska PS har det tufft, men i nästa parlamentsval lär var femte kandidat som vill tjäna Republiken ha så kallad utländsk bakgrund och partiet förnyas internt. Under S-kongressen blev det uppenbart att det alltjämt finns en klyfta mellan hur det nya Sverige ser ut och våra traditionella strukturer, inklusive dess brist på representativitet.
De italienska lokalvalen medförde att PD tar över en rad städer och visade hur anständig Europapolitik kan användas för att trycka tillbaka en oanständig höger. Ett närmare samarbetare mellan EUs stora S-partier vore önskvärt i utformandet av världens modernaste miljö- och klimatpolitik.
På andra sidan jordklotet är Nya Zeelands premiärminister Jacinda Ardern alltjämt en lysande kommunikatör, vaccinationsgraden är 90 procent och arbetslösheten den lägsta sedan 2007. Bland de 100 reformer som Labour har genomfört det senaste året märks förbättringar inom alla de nio parametrar som mäter barnfattigdom.
Av egen erfarenhet vet jag att regeringskansliets väggar kan hålla goda idéer ute och kloka personer inne. Mitt råd är enkelt: Glöm inte alla progressiva vänner som också kämpar med att vinna val och regeringsmakt.
Eric Sundström, LO
