Eric Sundström: Våra bästa stämningars längtan är värd att försvara

”Det där kommer du kanske uppleva i helgen”, säger min tolvåring och pekar på en bild i samhällskunskapsboken. Hon pluggar till ett prov om religionens roll i samhället, och på bilden sitter en man på ett berg. Bildtexten berättar att en del människor får en andlig upplevelse när de kommer i kontakt med naturen, och när pappaveckan är slut ska jag vandra, skriva och läsa på Färöarna.

På stigarna till det medeltida biskopssätet Kirkjubøur möter jag inte en själ, allt jag hör är havet, fåren och fåglarna. Jag har precis läst riktlinjer och förslag till partiprogram inför Socialdemokraternas 42:a kongress, och det slår mig att jag saknar ett förslag om att bötfälla alla som låter mobiltelefonens högtalare skräna på offentliga platser. Utsikten mot ön Hestur är makalös, det är tyst och stilla, och tills vidare sätter jag mitt hopp till de 4 000 motioner med över 10 000 att-satser som också ska behandlas i Göteborg. Kanske finns ett sådant förslag där.

Mer allvarligt, och apropå alla motioner: Riktlinjerna slår fast att vår grundläggande uppgift är att bygga ett samhälle som i alla delar präglas av demokratins ideal. Vi ska vara enormt stolta över att vårt parti föregår med gott exempel, och jag är helt allvarlig. Världen skälver, demokratin kan gå under i självaste USA – men vår folkrörelsedemokrati sätter rekord i antal kongressmotioner. Det är alltjämt folket som bygger partiet – sedan följer åsiktsutbyten om energipolitik, skogsbruk, skuldankare och annat som luktar kongressdebatt. 

Klåfingriga sossar ska använda staten till allt! Men vi tror ju på politikens företräde – the primacy of politics – och de tider vi lever i ger oss rätt.

Kanske kommer våra politiska motståndare att göra sig roliga över riktlinjernas förslag om en svensk industripakt och en investeringsbank, sektorsvisa omställningsplaner inom klimatpolitiken, riksapotek, glesbygds-ROT och friluftskanon. Klåfingriga sossar ska använda staten till allt! Men vi tror ju på politikens företräde – the primacy of politics – och de tider vi lever i ger oss rätt. Det utmärkta förslaget om en totalförsvarsfond är ett exempel.

Totalförsvarsverkligheten är dock mer komplicerad än riktlinjernas dikt. Vår järnväg är en av de mest avreglerade i Europa; de stora elnätägarna saknar ofta egenanställd personal för underhåll, felavhjälpning och nybyggnation; investeringsbehoven är enorma i allt från VA-nät till välfärd. Det kommer att ta tid, kraft och pengar – men inriktningen är helt rätt.

Det finns exempel på områden där socialdemokratin måste återuppta gamla diskussioner: Nu vill S växla upp arbetet för ”ett starkt och säkert EU”. Men det är oklart hur ett militärt starkare EU ska åstadkommas, och den svåra diskussionen om ett mer socialt Europa som balanserar de fria marknaderna lyser med sin frånvaro. Frågeställningar om vilket slags EU som ska bli ett kraftcentrum i vår oroliga omvärld, och hur djupt involverat Sverige ska vara, får svensk socialdemokrati vänja sig vid.

Framme i Kirkjubøur väntar Ólavskirkjan från 1200-talet. Jag vill inte åberopa någon andlig upplevelse, men inom oss och mellan oss finns det som verkligen är värt att försvara, det som i vår liturgi kallas våra bästa stämningars längtan. En grundmurad tro inte bara på demokratin, utan även på människan. Det är dags för kongress och sedan valrörelse, det blåser snålt på jordklotet, men framtiden är som alltid oskriven. Det anstår oss alla att tro på vårt eget sätt, och att fortsätta försöka.

Eric Sundström är chefredaktör för ABFs kulturmagasin Fönstret