Eric Sundström: Underskatta inte avreglerarhögerns motstånd

Som sosse och anglofil återvänder jag lite för ofta till invigningen av OS i London 2012. Jag älskar hyllningen till the National Health Service (NHS), som ansvarar för all offentlig sjukvård i Storbritannien. 600 dansare (som även var NHS-anställda) gör entré med 1 200 volontärer (rekryterade på landets sjukhus). De rullar in 320 sjukhussängar fyllda av barn. 

Sedan utbryter dans, barnen studsar på sängarna som även visar sig vara trampoliner. När täckena på 320 sängar börjar lysa bildas ett barnansikte med ett leende och en tår: Loggan för barnens välgörenhetsorganisation. Därefter formas bokstäverna ”GOSH” som förvandlas till ”NHS”. Barnen hyschas till sömns av sjuksköterskor och börjar tjuvläsa böcker under täcket (det här var innan Tiktok). 

Jag kom att tänka på hyllningen till den universella och jämlika sjukvården när jag nyligen pratade med en god vän. Vi hade döttrar i samma förskola och håller kontakten då både barn och vuxna gillar varandra. Nu ville han prata politik.  

Min väns äldsta dotter har en NPF-diagnos. När diagnosen ställdes avbröts alla vårdkontakter av Region Stockholm då dotterns grad av autism är låg. Därför finns det ingen löpande kontakt med barn- och ungdomspsykiatrin (BUP) – dit köerna är betydande även när behov finns.

Familjen har ett lantställe där dotterns vänner kör moped och epatraktor. Därför vill dottern ta AM-körkort, vilket kräver körkortstillstånd, vilket kräver läkarintyg om du har NPF-diagnos. Min vän vänder sig till närmsta vårdcentral (privat såklart, vi bor i Stockholm) – som ber honom att kontakta BUP eller en annan läkare. Vårdcentralen vill inte utfärda intyget. Min vän – som börjar tänka på böcker som ”Processen” och ”Moment 22” – påpekar att det inte finns någon relation med BUP, och att han just har tagit kontakt med familjens vårdcentral. Och det är väl på vårdcentralen som läkarna finns?

Min vän poängterar att välfärden ska fungera jämlikt för alla och vill inte köpa sig ur problemet, så han kontaktar Region Stockholm.

Frustrerad vänder sig min vän till Google. Det tar inte ens en minut att hitta en privatläkare som skriver ut intyg – till ett pris av drygt 2 000 kronor. Men i en annan krönika på dessa sidor har jag beskrivit att min vän har blivit smygsosse. Lång historia kort: Han klarar inte av Tidölagets samarbete med SD. Min vän poängterar att välfärden ska fungera jämlikt för alla och vill inte köpa sig ur problemet, så han kontaktar Region Stockholm.

Efter några turer kommer ett svar från en medarbetare till den MP-politiker som är ordförande för psykiatriutskottet. Det visar sig att husläkarmottagningarna som har vårdavtal med Region Stockholm kan utfärda intyg, men det finns inget lagkrav. Att hans vårdcentral vägrar att skriva ett intyg kan inte överklagas, men handläggningen kan JO-anmälas. Riktlinjerna ska ses över 2025, vilket är en liten tröst i nuläget.

Min vän har ett tjänstemannajobb och lägger timmar på att ringa runt för att hitta en vårdcentral som vill träffa hans dotter. Utan framgång.

Ett par år efter OS-invigningen avslöjade regissören Danny Boyle att kulturministern Jeremy Hunt – en konservativ Tory – ville stryka inslaget om NHS. Boyle hotade med att avgå tillsammans med alla volontärer. Hyllningen till den universella sjukvården blev kvar.

Det nya styret i Region Stockholm – som S leder – har börjat arbetet med att få ordning på vår huvudstad. Men underskatta inte komplexiteten, eller motståndet från Hunts svenska motsvarigheter i avreglerarhögern. 

Lösningen återfinns i klassiska principer: En universell och jämlik sjukvård där du är lika kaxig som Danny Boyle – och inte tillåter att vårdcentraler säger nej till ungar som vill köra moppe.

Eric Sundström är S-debattör